Det som tycks uppta kultursidornas intresse just nu är Horace Engdahls gapskratt på väg från Svenska Akademiens torsdagsmöte till den traditionsenliga middagen på Den Gyldene Freden. Man hade just beslutat att skjuta upp utdelningen av 2018 års Nobelpris, när Horace Engdal fångas på bild arm i arm med Kristina Lugn fångas av DN:s fotograf Alexander Mahmoud.
Foto: Alexander Mahmoud, DN.
Mahmoud och en reporter följde efter för att få kommentarer om hur de tyckte att mötet hade gått. ”Även en reporter från Sveriges Radio var med”, säger Alexander Mahmoud i DN. Men vad är det då Horace Engdahl och Kristina Lugn skrattar åt?
”Jag var så fokuserad på att plåta och hörde inte, men håller gärna på det lilla jag vet att de sade för jag gillar att den bilden har tolkats på så olika sätt och väckt till exempel ilska, förvirring och glädje,” säger Mahmoud.
DN:s Björn Wiman spekulerar om de skrattar åt det faktum att Svenska Akademien just hade beslutat att frånta sig själv sin viktigaste och mest glansfulla uppgift, att utse en Nobelpristagare i litteratur? Eller åt att de, som Akademiledamöter, också i denna ödesdigra stund anser sig stå över det omgivande samhällets konventionella krav på rimliga reaktioner?
Enligt SvD hade de som trodde att det var akademiledamoten Horace Engdahl som mötte pressen med ett diaboliskt Cruela de Vil-skratt i torsdagskväll fel. Det var en ”myling”. I Svenska Akademiens ordbok hittar vi svaret på vem det var.
Myling: ”(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. folklor.) vålnaden av ett mördat barn (särsk. ett odöpt barn l. ett foster som lagts å lönn) l. av ett foster som framfötts vid missfall, men som icke blivit ordentligt begravt, l. av en mördad fullvuxen person (som icke blivit ordentligt begravd l. vars baneman går ostraffad)” (SAOB).
I SR P1 diskuterar fotografen Elisabeth Ohlson Wallin och Niclas Östlind, doktor i fotografi på Akademin Valand i Göteborg årets kanske mest omtalade svenska fotografi. Men varför kan inte de närvarande reportrarna lätta på mystiken?
Mahmoud och en reporter följde efter för att få kommentarer om hur de tyckte att mötet hade gått. ”Även en reporter från Sveriges Radio var med”, säger Alexander Mahmoud i DN. Men vad är det då Horace Engdahl och Kristina Lugn skrattar åt?
”Jag var så fokuserad på att plåta och hörde inte, men håller gärna på det lilla jag vet att de sade för jag gillar att den bilden har tolkats på så olika sätt och väckt till exempel ilska, förvirring och glädje,” säger Mahmoud.
DN:s Björn Wiman spekulerar om de skrattar åt det faktum att Svenska Akademien just hade beslutat att frånta sig själv sin viktigaste och mest glansfulla uppgift, att utse en Nobelpristagare i litteratur? Eller åt att de, som Akademiledamöter, också i denna ödesdigra stund anser sig stå över det omgivande samhällets konventionella krav på rimliga reaktioner?
Enligt SvD hade de som trodde att det var akademiledamoten Horace Engdahl som mötte pressen med ett diaboliskt Cruela de Vil-skratt i torsdagskväll fel. Det var en ”myling”. I Svenska Akademiens ordbok hittar vi svaret på vem det var.
Myling: ”(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. folklor.) vålnaden av ett mördat barn (särsk. ett odöpt barn l. ett foster som lagts å lönn) l. av ett foster som framfötts vid missfall, men som icke blivit ordentligt begravt, l. av en mördad fullvuxen person (som icke blivit ordentligt begravd l. vars baneman går ostraffad)” (SAOB).
I SR P1 diskuterar fotografen Elisabeth Ohlson Wallin och Niclas Östlind, doktor i fotografi på Akademin Valand i Göteborg årets kanske mest omtalade svenska fotografi. Men varför kan inte de närvarande reportrarna lätta på mystiken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar