tisdag 10 april 2018

De aderton - och så var de bara tretton…

För fyra dagar sedan, den 6 april, lämnade tre ledamöter, Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund, Svenska Akademiens arbete i vredesmod, tillfälligt eller för alltid är svårt att säga. De kunde ha valt att göra det diskret, men samtliga offentliggjorde inom några timmar sina beslut i media. Den tystaste och mest hemlighetsfulla av alla institutioner har på nolltid förvandlats till en fars som utspelar sig i media, timme för timme. Peter Englund, tidigare ständig sekreterare, skrev på sin blogg att den samsyn som i höstas fanns inom Akademien övergått i kraftig intern kritik mot ständiga sekreteraren Sara Danius, något han ansett vara oberättigat. Enligt Englund hade majoriteten i Akademien i sina avvägningar, ”tagit alltför stor hänsyn till enskilda, och alltför liten hänsyn till stadgarna, ja till vad som är själva idén med sammanslutningen. Beslut har fattats som jag varken tror på eller kan försvara, och jag har därför bestämt mig för att inte längre delta i Svenska Akademiens arbete.”
”Integriteten är Svenska Akademiens själva livsnerv. När ledande röster inom Akademien sätter vänskap och andra ovidkommande hänsyn före ansvaret för denna integritet – då kan jag inte längre delta i arbetet”, skrev författaren Kjell Espmark till DN. Men Espmark hänvisade till tystnadsplikten och ville inte berätta mer än så. Författaren Klas Östergren offentliggjorde sitt beslut i Svenska Dagbladet: ”Svenska Akademien har sedan lång tid haft allvarliga problem och nu försökt att lösa dem på ett vis som sätter obskyra hänsyn före dess egna stadgar och som innebär ett svek mot dess grundare och dess höge beskyddare samt inte minst uppgiften att företräda snille och smak. Därför har jag valt att inte längre delta i dess verksamhet. ’I’m leaving the table, I’m out of the game”. Sara Stridsberg har förklarat att hon snart ska ta ställning till om hon också ska lämna Akademiens arbete.
Därefter berättade akademiledamoten Anders Olsson för TT att Svenska Akademien hade röstat om uteslutning av Katarina Frostenson, gift med kulturprofilen Jean Claude Arnault, som konflikten inom Akademien handlar om. ”Akademien har bestämt sig för att med klar majoritet inte utesluta ledamoten och där har de tre haft en avvikande uppfattning”, säger han. Fler ledamöter än de tre har velat utesluta Frostenson.
”Därför röstade jag mot att utesluta Frostenson”
I lördags skrev åtta ledamöter i media och förklarade varför de inte ville utesluta Frostenson. Av advokatutredningen framgår, enligt ledamöterna, att det inte har förekommit vad som skulle kunna rubriceras som sexuella trakasserier i juridisk mening mot personer inom eller nära Akademien. Vad som har framkommit är enligt akademiledamöterna fall av plumpt och opassande beteende, vilket givetvis är illa nog. Hur allvarligt man än ser på Jean-Claude Arnaults agerande och misstänkta sexuella övergrepp så menar akademiledamöterna att det inte påverkar Katarina Frostenson och hennes plats i Akademien. Men man nämner inte med ett ord eventuella övergrepp på andra personer utanför akademien eller någonting om ekonomiskt fiffel, skattefusk eller Frostensons jäv, angående ekonomiska bidrag till sitt eget och Arnaults bolag. Enligt den advokatutredning som genomförts på uppdrag av Akademien kan Frostenson och Arnault misstänkas för att ha bedrivit verksamhet i strid mot skattelagstiftning, bokföringslag och kommunala regler för utskänkning. Utredningen rekommenderade därför polisanmälan, som en majoritet av akademiens medlemmar dock inte ville göra.
En enkel utväg ur denna situation hade naturligtvis kunnat vara att Frostenson på eget initiativ meddelat att hon inte längre ville delta i Akademiens arbete, något som hon de fakto inte gjort under det senaste halvåret. Men det har alltså inte skett.
Nu kunde man ju tro att Akademiens kris hade nått toppen, men icke. Mer skulle snart komma. I dagens debattartikel i Expressen går den förrförre ständige sekreteraren ut med våldsamma anklagelser mot den nuvarande, Sara Danisu. ”Sara Danius är den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift” enligt Horace Engdahl. Det handlar, enligt Engdahl, ”bara om några ledamöters besvikelse över att inte ha fått majoritet för sin idé att om att bestraffa en annan ledamot”, en ledamot som dessutom råkade vara jättekompis med just Horace Engdahl. Enligt Engdahl känner ”dessa förlorare … sig nu tvungna att låta allmänheten ta del av de argument som inte övertygade deras kolleger. De gör det trots att de är klart medvetna om att Akademiens regler förbjuder att man med utomstående avhandlar vad som sker på sammankomsterna. Efter att ha utbrett sig om de påstådda sekretessbrott som skulle ha begåtts av fru Frostenson, begår dessa ledamöter själva med vett och vilje ännu grövre brott mot tystnadsplikten – grövre därför att denna sorts indiskretioner skadar Akademien långt mer än ett eller annat Nobelprisbeslut som sluppit ut några dagar för tidigt.”
Danius och Engdahl
Att Horace Engdahl samtidigt i Expressen drar mer löjets skimmer över Akademiens arbete än någon annan gjort någonsin låtsas han inte om det minsta. Han anklagar sina akademikompisar om att ha släppt spärrarna samtidigt som han själv går längre än någon annan gjort någonsin förut. Han utnämner Sara Danius till den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift.
När en av avhopparna, Kjell Espmark, läser Horace Engdahls alster i Expressen, blir han rasande. ”Det är det falskaste och skändligaste jag har läst i hela mitt liv”, säger han.
”Det är bara falskt”. ”Det finns ingen heder kvar i kroppen på den mannen”.
Vid sidan om Akademiens eget farsartade beteende har frågan om eventuell ekonomisk brottslighet polisanmälts av en privatperson, när nu Akademien själv inte velat göra en sådan anmälan. Men Ekobrottsmyndigheten valde att omedelbart lägga ner ärendet utan utredning. ”Anmälan är för vag, kortfattad och innefattar inga omständigheter som gör att man anta att brott har begåtts”, säger chefsåklagare Jan Tibbling. Han har aldrig tagit del av den omfattande pressbevakningen eller advokatutredningen, som ju visade att brott kunde misstänkas. Sara Danius har bekräftat för SvD, om att det finns uppgifter om att Frostensons och Arnaults verksamhet bedrivits i strid med bland annat bokföringslag och skattelagstiftning. Om Ekobrottsmyndigheten hade frågat Sara Danius hade man ju fått uppgifter som kunde styrka att brott kan ha begåtts. Frågan är ju varför man inte ville göra detta, utan omedelbart lade ner ärendet? Men nya anmälningar tycks ha skett.
Sista ordet är inte sagt vare sig om Akademien eller eventuella brott. Fortsättning lär följa...

Uppdatering den 12 april. ...och så var de bara elva...
Ja, det tog bara två dagar, så avsattes Sara Danius som ständig sekreterare. Så valde hon att lämna arbetet i akademien med omedelbar verkan. Det var tråkigt att Sara Danius tvingades bort, första kvinnan på den posten, och som utåt sett gjort ett bra jobb. Och strax efteråt fick vi veta att även Katarina Fronstenson valde att lämna arbetet i akademien. Så var de bara elva. Sara Stridsberg har ännu inte bestämt sig. Kanske är de snart bara tio.
Det krävs tolv ledamöter för att kunna välja nya ledamöter, så nu finns det några tydliga scenarier. Ett är att Svenska Akademien långsamt försvinner i takt med att ledamöterna en efter en lämnar jordelivet. Det är den princip man hittills har hävdat ska gälla, enlihgt stadgarna. Kanske vore det också bäst.
En annan möjlighet är att t ex kungen, som är Akademiens beskyddare, avsätter samtliga ledamöter och tillsätter 18 nya ledamöter. Troligen skulle nivån i varje fall höjas avsevärt, och inte vara lika gubbig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar