torsdag 31 augusti 2017

Långsammare höghastighetsbana klokt besked

Idag har Trafikverket lagt fram sitt förslag till nationell plan för transportsystemet 2018–2029. Det som mest har uppmärksammats i media är att man inte föreslår en utbyggnad av höghastighetsbana mellan Stockholm, Göteborg och Malmö för 320 km per timme. I stället föreslår man sänkt hastighet till 250 km per timme och etappvis utbyggnad. Det är ett klokt besked.
Höghastighetsbanorna byggs etappvis och för lägre hastighet enligt Trafikverket.
De flesta analyser har pekat på att höghastighetsbanor för 320 km/h skulle vara en samhällsekonomiskt olönsam investering för Sverige. Sverige är helt enkelt för glesbefolkat för den typen av förbindelser. Tre storstäder som ligger alltför långt bort från varandra ger  helt enkelt inte tillräckligt underlag. De flesta har behov av att resa kortare sträckor med måttligare hastighet, vilket kan ske till betydligt lägre kostnad. På sträckan Stockholm-Linköping betyder det 6 minuters längre restid vilket är överkomligt. Det är därför bättre att satsa på att bygga ut järnvägen  regionalt och att satsa på underhåll och successiva uppgraderingar av det system som redan finns. Det helt dominerande järnvägsresandet sker på korta och medellånga sträckor. I denna bedömning har jag stöd av flera av landets tyngsta trafikexperter.
Ändå sker en betydande ökning av investeringarna i transportinfrastrukturen för perioden 2018–2029 som uppgår till 622,5 miljarder kronor, en ökning med 100 miljarder kronor jämfört med befintlig plan.
I övrigt ska järnvägen rustas upp så att hastigheten kan återställas där den i dag är nedsatt och åtgärder ska göras för att minska risken för ytterligare hastighetsnedsättningar på sträckor med eftersatta spårbyten.  Också signalanläggningar behöver renoveras.
Ostlänken byggs för 250 km/h.
Bygget av Ostlänken som en ny höghastighetsjärnväg mellan Järna och Linköping samt Lund-Hässleholm påbörjas. Dessutom ska en utbyggnad till fyrspår ske mellan Uppsala och Stockholm. Det är klokt eftersom dessa sträckor ger nytta för ökat regionalt resande i östra Mellansverige och i Skåne. Trafikverket föreslår att sträckorna Linköping–Tranås/Aneby och Göteborg–Borås därefter prioriteras för utbyggnad. Därefter föreslås sträckan Tranås/Aneby–Jönköping byggas. Ytterligare studier bör genomföras för att kunna ta ställning till vilken av sträckorna Jönköping–Borås eller Jönköping–Hässleholm som ska komma därnäst. Standarden på respektive delsträcka anpassas så att största möjliga effekter erhålls från satsade medel.
Utbyggnad till dubbelspår sker på Ostkustbanan mellan Sundsvall–och Gävle. Vad som kanske är mera tveksamt är Norrbotniabanan mellan Umeå och Skellefteå och vidare mot Luleå. Det är ny järnväg i mycket glest befolkade delar av Sverige.
Utbyggnad av Förbifart Stockholm pågår redan, tillsammans med ett antal följdinvesteringar. Södertörnsleden mellan Kungens kurva–Flemingsberg-Haninge i södra Stockholm kommer att inledas. Det är hög tid eftersom denna tvärled är något vi redan talat om i regionplaneringen i decennier. Genom Sverigeförhandlingen har överenskommelser skett med flera kommuner och landsting om satsningar på kollektivtrafik med statlig medfinansiering. I Stockholmsområdet omfattar överenskommelsen bland annat tunnelbana mellan Älvsjö och Fridhemsplan, Spårväg syd och utbyggnad av Roslagsbanan. Utbyggnad av Mälarbanan pågår redan.
Östlig förbindelse saknas eftersom den ska förhandlas inom ramen för Sverigeförhandlingen. Den kommer nog så småningom också.

söndag 27 augusti 2017

Extrem hetta i Sverige?

Vetenskapsradion Klotet i P1 brukar ofta överdriva klimatfrågorna. Dagens program var inget undantag. Man driver tesen att städerna måste planeras för att människor ska kunna överleva extrem hetta på grund av den globala uppvärmningen. Det gäller Abu Dabi likaväl som Hagastaden i Stockholm. Programledare är Marie-Louise Kristola.
Men det är länge sedan vi hade något värmerekord i Sverige. Den högsta temperatur som någonsin uppmätts i Sverige är 38 grader. Denna temperatur har uppnåtts två gånger, första gången i Ultuna den 9 juli 1933 och andra gången i Målilla den 29 juni 1947. Alltså för 84 respektive 70 år sedan. Vi har alltså aldrig någonsin haft en temperatur över 40 grader i Sverige, något som man varje år upplever i Sydeuropa. Hotet om extrem hetta i Sverige tycks alltså inte vara akuta. Dessutom dör fler i extrem kyla än i extrem hetta. Varför tar då Klotet upp detta som om det vore ett aktuellt hot?
Stockholmare som söker värmen.
De högsta temperaturerna som uppmätts internationellt på senare tid ligger på
53°C - 54 °C och har uppmätts i Iran, Irak, Kuwait och i Death Valley i USA. Alltså betydligt varmare är i Sverige. Världsrekordet på 57,8 grader i El Azizia i Libyen den 13 september 1922 är numera underkänt, eftersom noteringen ansetts osäker.
Extrem hetta är en aktuell fråga i Sahara men knappast i Sverige.
Sådana temperaturer har jag aldrig upplevt (utom i bastun). Men jag har jobbat i Libyen och Indien. I båda länderna förekom ibland perioder med över 40°C i skuggan. I Libyen klarade man detta ganska enkelt med AC hemma, i bilen och på kontoret. I Indien fanns det ingen AC på kontoret, men stora takfläktar som gav motsvarande avkylning ännu mer effektivt. Folk tyckte att det var varmt men ingen talade om någon katastrofsituation. Håller man sig inomhus med gardiner eller fönsterluckor fördragna brukar det vara svalare.
Jag ser alltså ingen hotande värmekatastrof för Sveriges del, och absolut ingenting som man behöver anpassa stadsplaneringen för. Det vi klarade 1933 och 1947 borde vi klara även de närmaste decennierna. Det är trist att Klotet inte på något sätt bidrar till att ge en nyanserad bild av detta.

Uppdatering 28 augusti
När sommaren 2017 nu går mot sitt slut meddelar SMHI att den varit extremt sval. Den högsta temperaturen i Sverige stannade vid 28,0°. Sommaren 1922 var det lika svalt, men man får faktiskt gå till 1862 för att finna en sommar med lägre maximitemperatur än i år. Så hotet om extrem hetta i Sverige verkar inte vara alldeles överhängande.

Uppdatering 29 augusti
Enligt en artikel i Ny Teknik i går påverkar den svenska kylan antalet hjärtinfarkter i landet. Detta enligt en riksomfattande studie som pågått i 16 år med mer än 280 000 patienter. Det finns en säsongsmässig variation i hjärtinfarkter, med en fallande frekvens under sommaren och en topp på vintern, säger rapportens huvudförfattare Moman A Mohammed vid Lunds universitet. I studien har forskarna använt det svenska hjärtinfarktsregistret och ställt dessa hjärtinfarkter mot väderdata från SMHI.
”Våra resultat visade en ökad förekomst av hjärtattacker vid temperaturer under noll. Resultaten var desamma över ett stort antal patientundergrupper, såväl på nationell som regional nivå, vilket tyder på att lufttemperaturen är en utlösare för hjärtinfarkt, säger Mohammed.”
Slutsatsen borde vara att dödligheten minskar om temperaturen ökar. Nu väntar jag med spänning att Vetenskapsradion Klotet också ska referera denna studie.

tisdag 22 augusti 2017

En torr sommar igen? Kanske, kanske inte…

Det har regnat så lite på Gotland de senaste två åren, sägs det. Grundvattnet sjunker. Men hur är det egentligen. Vädret är ju kaotiskt, som klimatexperten Lennart Bengtsson ofta framhåller. Idag blev jag varse detta när jag åkte från Hemse till Lau på förmiddagen, en sträcka på ca 25 km. Vi åkte in i ett skyfall med hagel mellan Hemse och Stånga. Men mellan Stånga och Lye var det torrt igen på vägbanan. Mellan Lye och Garda var det åter blött, men väl framme i Lau var det åter torrt. Själv har jag ofta konstaterat att det regnat mycket mer hos grannar någon km bort (eller mindre) än hos oss .
Vi refererar ofta till väderstatistiken som sanning. Men SMHI mäter bara nederbörden på vissa punkter, men däremellan mäter man inte. Alltså vet vi egentligen inte hur mycket det regnat på ön i stort. Ibland kan det skilja rejält mellan nederbörden även mellan närliggande mätstationer. Sommaren 2016 såg nederbördsstatistiken ut så här för sex mätplatser på Gotland.
Nederbörd sommaren 2016 vid sex mätplatser på Gotland.
Som synes stack ju Hejnum ut rejält för augusti. I juli regnade det mycket vid Hoburg och Hemse på södra Gotland, medan det regnade ganska lite i Visby och i Fårösund längst bort i norr.
Visby D och Visby Fp ligger bara ett  par km från varandra. Ändå regnade det bara 73 mm vid Visby Fp i november 2016 medan det vid Visby D föll hela 124 mm samma månad. I augusti samma år regnade det å andra sidan hela 115 mm vid flygplatsen medan det bara regnade 70 mm vid Visby D.
Men även årsnederbörden skiljer sig mellan olika platser. Normalt regnar det omkring 520 mm per år i Visby, medan det regnar ca 620 mm per år i Hemse, ca fem mil längre söderut. Så här har det sett ut sedan 1990.

Årsnederbörden i Visby och i Hemse 1990-2016 samt trendlinjer.
År 2003 och 2014 regnade det mer än snittet i Hemse, men mindre än normalt i Visby. År 2006, 2008 och 2016 var det faktiskt tvärtom. Men Gotland har 92 socknar medan SMHI bara har 15 mätplatser. Hur mycket det regnar i de övriga 77 socknarna vet vi inte så mycket om.  

fredag 18 augusti 2017

Ny Lidingöbro med två spår

Tunnelbanan från Ropsten till Lidingö Centrum har varit planerad sedan urminnes tider. En förlängning av tunnelbanan från Ropsten till Lidingö var en av de spårsatsningar i Stockholm som ingick i Sverigeförhandlingen. I vilket fall som helst måste man ändå bygga en ny bro, antingen för Lidingöbanan eller för tunnelbanan. Jag tror nog att det långsiktigt bästa hade varit tunnelbana. Lidingöbanan går en bra bit från Lidingö centrum, medan en ny tunnelbana hade skapat en bra knutpunkt med förbättrad tillgänglighet.
Lidingö centrum med Lidimngöbroarna i bakgrunden.
Lidingö centrum planeras för en stor utbyggnad med handel och bostäder men de kollektiva kommunikationerna är begränsade till busstrafik. Kontakterna med den södra delen av Lidingö är bristfälliga eftersom Lidingöbanan inte passerar centrum. Det är naturligtvis möjligt att lägga om Lidingöbanan via centrum, men det finnas inga beslut om detta.
Förra året enades den styrande alliansen på Lidingö, Moderaterna, Kristdemokraterna och Lidingöpartiet om att avfärda Sverigeförhandlingens bud om tunnelbana. Häromdagen km man i stället överens om att bygga en ny bro för Lidingöbanan. Billigare kanske, men bättre? Knappast. Den positiva nyheten var att det blir två spår i stället för bara ett enkelspår, som också diskuterats.
Olika spåralternativ till Lidingö
När förhandlingarna startade handlade det om att Lidingö skulle behöva bygga 5.900 bostäder för att få tunnelbanan till Lidingö centrum. Senare ökade budet till 8.000 nya bostäder, varav en stor del inom en kilometer från Lidingö centrum. Och det har aldrig varit politiskt populärt att bygga bostäder på Lidingö, där man hellre blickar tillbaka mot det som har varit än mot framtiden. Att regionens behov av nya bostäder är större än någonsin har ingen relevans på Lidingö.

onsdag 9 augusti 2017

Transportstyrelsen och äldre bilförare

Varje år återkallar Transportstyrelsen mellan 8 000-9 000 körkort på grund av förarens hälsotillstånd. Vanliga skäl är demens, olika ögonsjukdomar eller stroke. Det svenska systemet bygger på att läkarna ska anmäla sina patienter till myndigheten om de drabbas av sjukdomar som gör dem olämpliga som förare. Och det är naturligtvis befogat att dra in körkortet om föraren är olämplig, vilket skälet än är.
På en veckas tid har två allvarliga trafikolyckor skett där äldre förare varit inblandade. Nu vill Transportstyrelsen, enligt SVT, ställa högre krav på äldre förare och dra in fler körkort. Men finns det verkligen fog för att dra den slutsatsen? I de nyhetsartiklar där olyckorna refereras sägs bara att förarna var gamla, inte att de hade hälsoproblem. Och hög ålder räcker knappast för att dra in körkort. I så fall skulle Transportstyrelsen göra sig skyldig till åldersdiskriminering. Men det var kanske bara SVT som gjorde denna koppling...
SVT:s nyhetsinslag.
En kvinna i 85-årsåldern misstänks för grov vårdslöshet i trafik efter att ha kört på tre personer i Högdalen. En kvinna i 90-årsåldern avled. I en annan svår olycka utanför Tierp skadades flera barn efter att ha blivit påkörda av en 80-årig förare. Enligt polisen berodde olyckan på att han blivit bländad av solen. Inte i något fall sägs att förarna varit olämpliga på grund av sitt hälsotillstånd.
Bilolycka.
Gör tankeexperimentet att det sker två bilolyckor med kvinnliga förare. Eller att två olyckor sker med invandrare som förare. Skulle Transportstyrelsen börja prata om att dra in kvinnornas och invandrarnas körkort då? Men äldre är tydligen enkelt att ge sig på på lösa grunder.
Äldre förare är inblandade i få olyckor.
I verkligheten är äldre inblandade i få olyckor. Försäkringsbolaget If har undersökt förhållandet mellan ålder och antalet trafikolyckor. Det visar sig att bilägare under 25 år drabbas av tre gånger fler skador än de som är över 55 år. "Vi ser att åldern är den mest avgörande faktorn. Äldre bilförare har en bättre förmåga att bedöma olika situationer i trafiken. En del kan uppfatta detta som provocerande, men vi ser det svart på vitt i skadestatistiken att skillnaderna är väldigt stora," säger Dan Falconer på If. Min egen erfarenhet är att äldre oftare håller hastighetsgränserna än yngre förare.

Uppdatering 21 augusti
Risken att vålla en trafikolycka är som lägst vid 75, visar försäkringsskadestatistik som redovisas i Aftonbladet. Risken att vara vållande till en trafikolycka med person- eller plåtskador är cirka 20 procent lägre än snittet, innan det stiger igen och ökar stadigt ju äldre man blir. Absolut högst risk för att orsaka en trafikolycka med den egna bilen har de riktigt unga. Det är 3,5 gånger högre risk att en 18-19-åring ska orsaka en bilolycka jämfört med snittet. Sen faller riskbeteendet ganska kraftigt ner till runt två gånger högre än snittet vid 30-årsåldern, visar försäkringsbolaget Ifs försäkringsskadestatistik, väl statistiskt säkerställd - siffror som i stora drag bekräftas av Folksam och som tar hänsyn till att exempelvis äldre kör mindre. Men även om risken ökar i slutet av ålderskurvan så är en 90-åring inte farligare i trafiken än en 35-åring. Vid 100 är risken dubbelt så hög som genomsnittet. Alltså fortfarande mycket lägre än för en 18-åring. Snacket om att dra in äldres körkort tycks alltså vara baserat på fördomar. Höj körkortsåldern i stället...
Tania Dukic Willstrand, som forskar på äldre i trafiken vid Statens väg och transportforsknings-institut (VTI), är tveksam till att dra in äldres körkort. Andra länder har infört obligatoriska tester av äldre bilförare, och det har inte påvisat ökad trafiksäkerhet, säger hon. En effekt av att rycka körkortet kan bli att han eller hon börjar gå eller cykla i stället, med ökad risk för olyckor på det viset.

lördag 5 augusti 2017

Husesyn

Jag gillar gamla hus. Jag stred under 1960- och 1970-talen mot rivningarna på nedre Norrmalm. Jag har själv räddat byggnadsdelar ur gamla hus som skulle rivas för att återanvända dem. Jag har många gånger renoverat hus och och återanvänt gamla fönster. Jag har lagt hundraårigt handslaget tegel på mitt nya hus. Jag har en gång medverkat i ett arrangemang anordnat av Svenska Byggnadsvårdsföreningen.
Jag håller just nu på att, tillsammans med familjen, renovera ett gammalt ödehus på Gotland, som stått övergivet i ett halvt sekel. Jag gör det med varsamhet och med hänsyn till dess ursprungliga karaktär. Men jag måste erkänna: Jag har inte renoverat fönstren i huset utan satt i nya. Det vore det poänglöst att byta ut nittio procent av de befintliga fönstren, och det skulle inte bli klart under min återstående livstid.  Jag har använt byggnadsmaterial som inte var uppfunnet när huset byggdes för hundra år sedan (för övrigt av redan då återanvänt byggnadsmaterial). Jag har kort sagt en pragmatisk inställning och anser inte att allt nytt är dåligt och att allt gammalt är bra.
Stephan Fickler, bebyggelseantikvarie och Ulla Skoog. Foto: Urban Björstadius
Det anser däremot skådespelaren Ulla Skoog som just nu har en programserie i SR P1 som heter ”Husesyn” . Hon är passionerat intresserad av byggnadsvård i allmänhet och fönster i synnerhet. För henne är det bara linoljefärg och munblåsta fönsterglas som är godkända. Allt annat förlöjligas och hånas. ”När de sätter upp en byggnadsställning nu för tiden tänker jag inte längre ”oj, nu ska här bli fint!” utan ”oj, nu ska här bli fult!”, säger Ulla Skoog. Faktum är att jag numera stänger av radion så fort jag hör Ulla Skoogs röst, eftersom jag inte står ut med hennes raljanta och förlöjligande ton. Är byggnadsvård verkligen en religion?