tisdag 23 juni 2015

Vattenbrist, torka och avsaltning

Dagens Nyheter gjorde i söndags en riktig djupdykning om vattenbristens Kalifornien efter fyra års torka. På sju sidor text förmedlades ingående hur grundvattnet töms när inte längre Coloradoflodens vatten räcker till alla golfbanor och mandelträdsodlingar. Förlegade tillstånd och överutnyttjande av vattenresurserna spelar in men den globala uppvärmningen sägs också ligga bakom, oklart i vilken grad. Slöseri med vatten är ändå av avgörande betydelse.
Torka i Kalifornien (DN:s foto).
Vattenförbrukningen per invånare i Kaliforniens storstäder har ändå sjunkit från 1 022 till 675 liter per capita mellan 1990 och 2010. I Sverige ligger förbrukningen på 180 liter per person och dag. Det är ändå en obetydlig del av all vattenförbrukning. Den stora delen utgörs av s k virtuell vattenförbrukning, dvs det som går åt för att framställa all den mat vi äter och all övrig konsumtion. Räknat på hela jordens befolkning är den genomsnittliga förbrukningen 4 285 liter per person och dag, i Sverige på 5 890 liter per person och dag och i USA 6 800 liter per person och dag. Hushållsförbrukningen är alltså bara 3 procent av den totala vattenförbrukningen.
DN ger goda råd om hur man kan spara på vatten. Men hur mycket sparar man om man inte låter kranen rinna medan man borstar tänderna? Slutsatsen borde ju snarare vara att det blir effektivare att minska sin konsumtion av mat och prylar jämfört med att t ex duscha mindre. Köp inte nya kläder om du fortfarande kan använda dem du redan har. Kasta inte matrester utan spara dem till nästa dag. Eller laga helst bara till så mycket som behövs.
Sen beror det ju också på varifrån hushållsvattnet kommer. Huvuddelen av Stockholmsregionens invånare får sitt hushållsvatten från Mälaren genom vattenverken i Norsborg, Lovön och Görnväln i Kallhäll. Mälarens vatten lär inte sina i första taget. Det är värre i torra regioner där ytvattnet är begränsat och grundvattnet sjunker.
DN:s Maria Gunther förklarar i en kommentar att torkan naturligtvis beror på klimatförändringen, inte bara i Kalifornien utan också i Australien och Brasilien. Det kanske är så, kanske inte. Det vet vi nog inte. Kalifornien har haft torka förut. Vattenbristen i Kalifornien har varit närmast kronisk så länge det bott folk där. Kontroverser om den sydkaliforniska vattenförsörjningen i början av förra seklet gav inspiration till Polanskithrillern ”Chinatown”. Först när Hooverdammen stod klar 1936 fick man en någorlunda tillförlitlig försörjning.
När torkan i Kalifornien diskuteras bör man tänka på att den spridda myten om ökenspridning mest är en myt. Framstegsbloggen (DN:s egen) har tidigare skrivit om satellitmätningar och markobservationer som visar att det inte finns någon ökenspridning, utan snarare en förgröning. Efter en lång torrperiod som kulminerade för 35 år sedan bredde växtligheten ut sig i ökenområdenas gränstrakter, som Sahel, Kalahari och Gobi. Även P1:s vetenskapsredaktion har bekräftat att ökenspridning är en myt. Det kan man tänka på när torkan i Kalifornien diskuteras.
Numera finns det dessutom möjliga lösningar för vattenförsörjningen även i torra regioner, nämligen genom återvinning och genom avsaltning av havsvatten. Till och med här på Gotland, ddär vattenbrist brukar råda på somrarna, diskuteras nu avsaltning. I Israel har återvinningen av förbrukat vatten har blivit alltmer avancerad och inom jordbruket återanvänds 90 procent. I Israel finns också några av världens största avsaltningsanläggningar. I Gulfstaterna har avsaltning använts sedan länge. Det har blivit en realistisk möjlighet även i södra Kalifornien, där 17 avsaltninganläggningar är i bruk eller under planering. I Carlsbad söder om Los Angeles har en miljard dollar investerats i en anläggning som 2016 ska tillfredsställa sju procent av färskvattenbehovet. Om detta nämnde visserligen DN inte någonting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar