Häromdagen skrev Cecilia Jacobsson i DN på Namn och Nytt om ett besök på Dansmuseet. Plötsligt såg hon sin kompis Beata ligga på golvet, "inte helt olik en stor skalbagge. 'Jag försöker läsa här', sade hon. Det var nästan omöjligt att i ljusdunklet urskilja vilken siffra som stod framför kostymen. Skylten var placerad i ankelhöjd. Sen skulle hon upp och försöka hitta en lampa för att kunna tyda texten på informationsbladet. Så där höll vi på, från kostym till kostym, tills vi var helt utmattade. Vad tänker de på när de gör en utställning?" Så långt Cecilia J.
Jag kom att tänka på hennes trevliga kåseri idag, när vi gjorde ett besök på Fotografiska för att se två utställningar, dels Arabiska Våren av fyra fantastiska DN-fotografer från Libyen, Tunisien, Egypten, Syrien och lite till. Otroligt bra bilder, som vi dessutom känner särskilt för efter några år i Libyen.
Foto Paul Hansen, DN.
Sen fortsatte vi av bara farten för att titta på Elliott Erwitt. Också helt fantastiska bilder.
Foto Elliott Erwitt.
Men hur har man egentligen tänkt när det gäller de små texterna till bilderna? I den del där Arabiska Våren huserar är väggarna ljusgrå. Av estetiska skäl har man valt skyltar med ljusgrå bakgrund och vit text. Jättesnyggt och diskret. De stör inte alls bilderna, som ju är huvudsaken.
För säkerhets skull har man satt de flesta skyltar under de stora fotografierna, vilket innebär att de sitter ungefär 90 cm över golvet, strax under midjehöjd alltså. Skyltarna syns ju bra eftersom de är belysta med en spotlight. Åtminstone om man är så där en meter lång. Den vita texten på grå botten syns inte alls om man är normallång om man inte viker sig dubbel. Då syns den inte heller, eftersom man då skymmer ljuset från spotlighten. Knepet är alltså att sätta sig på knä på golvet. Då syns de jättebra, faktiskt. Och lite motion är ju bara nyttigt.
En del av utställningen är i trapphuset. Där har man valt svarta skyltar med vit text som går jättebra ihop med den svarta väggfärgen. Där kan man dessutom se skyltarna genom att stå på ett steg lite snett under fotografiet, så att man kommer på lite lagom höjd.
Jag kan bara rekommendera ett besök på Fotografiska just nu. Så slipper ni ett besök på gymmet denna vecka. Två flugor i en smäll, så att säga.
Jag kom att tänka på hennes trevliga kåseri idag, när vi gjorde ett besök på Fotografiska för att se två utställningar, dels Arabiska Våren av fyra fantastiska DN-fotografer från Libyen, Tunisien, Egypten, Syrien och lite till. Otroligt bra bilder, som vi dessutom känner särskilt för efter några år i Libyen.
Sen fortsatte vi av bara farten för att titta på Elliott Erwitt. Också helt fantastiska bilder.
Men hur har man egentligen tänkt när det gäller de små texterna till bilderna? I den del där Arabiska Våren huserar är väggarna ljusgrå. Av estetiska skäl har man valt skyltar med ljusgrå bakgrund och vit text. Jättesnyggt och diskret. De stör inte alls bilderna, som ju är huvudsaken.
För säkerhets skull har man satt de flesta skyltar under de stora fotografierna, vilket innebär att de sitter ungefär 90 cm över golvet, strax under midjehöjd alltså. Skyltarna syns ju bra eftersom de är belysta med en spotlight. Åtminstone om man är så där en meter lång. Den vita texten på grå botten syns inte alls om man är normallång om man inte viker sig dubbel. Då syns den inte heller, eftersom man då skymmer ljuset från spotlighten. Knepet är alltså att sätta sig på knä på golvet. Då syns de jättebra, faktiskt. Och lite motion är ju bara nyttigt.
En del av utställningen är i trapphuset. Där har man valt svarta skyltar med vit text som går jättebra ihop med den svarta väggfärgen. Där kan man dessutom se skyltarna genom att stå på ett steg lite snett under fotografiet, så att man kommer på lite lagom höjd.
Jag kan bara rekommendera ett besök på Fotografiska just nu. Så slipper ni ett besök på gymmet denna vecka. Två flugor i en smäll, så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar