Arkitekten Ola Andersson skrev en artikel i DN Kultur i söndags på temat att skrytarenor byggs i stället för bostäder, med de två aktuella exemplen Friends arena i Solna och Tele2 Arena vid Globen. Andersson konstaterar att det byggdes tillräckligt med bostäder fram till dess att det statliga räntesystemet fasades ut i början av 1990-talet. Därefter har det byggts för lite bostäder i regionen. Samtidigt får arenabyggandet generös tilldelning av offentliga medel, trots att det ”bevisligen inte behövs”. Arenor som inte går runt ekonomiskt. Globen har gått mellan 40 och 60 miljoner back varje år mellan 2005 och 2010 (enligt Timbro).
Friends Arena
När jag först läste artikeln tänkte jag så här: Äntligen är Ola Andersson och jag överens om en sak, det sker inte så ofta. Jag är övertygad om att bostadsbyggandet inte kommer att öka nämnvärt utan att de ekonomiska incitamenten ökar på något sätt. Och att arenabyggandet har gått överstyr är väl ingen större överdrift, även om det kunde blivit ändå värre med tre nya jättearenor.
Men när jag läste igenom den en gång till för att kommentera den på bloggen blev jag mer fundersam. Som vanligt gör Ola Andersson det lite för lätt för sig och förenklar problematiken lite för mycket.
Till att börja med innebar det gamla systemet med statliga bostadslån med garanterad ränta inte hållbart i längden. Det drog gigantiska kostnader för staten och innebar att för många bostäder byggdes där de inte behövdes på sikt. Efter krisen i början på 1990-talet fick tusentals lägenheter rivas runt om i landet, även i Stockholmsregionen. Dessutom överfördes stora belopp av skattepengar till fastighetsägare, bostadsrättshavare och småhusägare. Det var inte ett rättvist system och kommer inte att återinföras.
Vidare gör Ola Andersson det lite för enkelt när han jämför publiksnittet för AIK, Hammarby och Djurgården med det totala platsantalet på de två jättearenorna. Som om arenorna byggdes för fotbollens seriematcher och ingenting annat. Inga landskamper eller mästerskapsmatcher, inga artistbesök.
Ola Andersson kopplar till mutskandalen i Solna, och visst kan det vara frågan om mutor, men detta var knappast avgörande för att bygget kom igång. Och miljarderna rullar faktiskt inte ”ned i fickorna på de svenska byggjättarna” som Anderson påstår. Åtminstone när det gäller Tele 2 arena gick ju Peab med jätteförlust på bygget.
Tele2 Arena
Som vanligt håller inte Ola Anderssons argumentering särskilt långt. Att Globen gått med förlust innebär inte med säkerhet att det varit en dålig affär för skattebetalarna totalt sett. Globen har dragit tusentals besökare till Stockholm, som gjort av med pengar här, vilket inte skulle ha skett utan Globen. Hur det går med de nya jättearenorna är väl för tidigt att säga. Men visst borde det ha kunnat räcka med en arena. Och den skulle inte ha byggts långt bort från kollektivtrafiken som Friends arena. Nu vill arenans huvudmän få ny kollektivtrafik dit, t ex spårväg eller tunnelbana. Arenan borde naturligtvis ha lokaliserats på ett annat sätt från början.
När jag först läste artikeln tänkte jag så här: Äntligen är Ola Andersson och jag överens om en sak, det sker inte så ofta. Jag är övertygad om att bostadsbyggandet inte kommer att öka nämnvärt utan att de ekonomiska incitamenten ökar på något sätt. Och att arenabyggandet har gått överstyr är väl ingen större överdrift, även om det kunde blivit ändå värre med tre nya jättearenor.
Men när jag läste igenom den en gång till för att kommentera den på bloggen blev jag mer fundersam. Som vanligt gör Ola Andersson det lite för lätt för sig och förenklar problematiken lite för mycket.
Till att börja med innebar det gamla systemet med statliga bostadslån med garanterad ränta inte hållbart i längden. Det drog gigantiska kostnader för staten och innebar att för många bostäder byggdes där de inte behövdes på sikt. Efter krisen i början på 1990-talet fick tusentals lägenheter rivas runt om i landet, även i Stockholmsregionen. Dessutom överfördes stora belopp av skattepengar till fastighetsägare, bostadsrättshavare och småhusägare. Det var inte ett rättvist system och kommer inte att återinföras.
Vidare gör Ola Andersson det lite för enkelt när han jämför publiksnittet för AIK, Hammarby och Djurgården med det totala platsantalet på de två jättearenorna. Som om arenorna byggdes för fotbollens seriematcher och ingenting annat. Inga landskamper eller mästerskapsmatcher, inga artistbesök.
Ola Andersson kopplar till mutskandalen i Solna, och visst kan det vara frågan om mutor, men detta var knappast avgörande för att bygget kom igång. Och miljarderna rullar faktiskt inte ”ned i fickorna på de svenska byggjättarna” som Anderson påstår. Åtminstone när det gäller Tele 2 arena gick ju Peab med jätteförlust på bygget.
Som vanligt håller inte Ola Anderssons argumentering särskilt långt. Att Globen gått med förlust innebär inte med säkerhet att det varit en dålig affär för skattebetalarna totalt sett. Globen har dragit tusentals besökare till Stockholm, som gjort av med pengar här, vilket inte skulle ha skett utan Globen. Hur det går med de nya jättearenorna är väl för tidigt att säga. Men visst borde det ha kunnat räcka med en arena. Och den skulle inte ha byggts långt bort från kollektivtrafiken som Friends arena. Nu vill arenans huvudmän få ny kollektivtrafik dit, t ex spårväg eller tunnelbana. Arenan borde naturligtvis ha lokaliserats på ett annat sätt från början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar