torsdag 31 januari 2013

Bevara vargstammen men först en rejäl jakt

Sedan EU:s miljökommissionär Janez Potocniks kritiserat den svenska vargjakten tidigare, sa Naturvårdsverkets generaldirektör generaldirektör Maria Ågren att det inte var troligt att Naturvårdsverket skulle besluta om vargjakt. En domstolsprocess i EU skulle inte gynna vargförvaltningen, menade Ågren då. Så sent som för en vecka sedan skrev Helene Lindahl, Naturvårdsverkets projektledare, att ett beslut om jakt på varg på andra grunder än skyddsjakt skulle innebära att frågan hamnar i EU-domstolen. Om vi visar att vi kan genomföra genetisk förstärkning under några år och vargen är på väg mot en gynnsam bevarandestatus så bör vi sedan enligt Lindahl kunna påbörja en försiktig jakt.
Bara några dagar senare fattar Naturvårdsverket just ett beslut om jakt som inte är skyddsjakt. Att Naturvårdsverket nu kallar jakten ”selektiv jakt” på inavlade vargar ändrar ingenting i sak. Max 16 vargar får skjutas under perioden 31 januari–17 februari i åtta revir i fyra län. Enligt Naturvårdsverket behöver det finnas 380 vargar för en livskraftig vargstam. Där är vi inte ännu. Så hur går detta ihop?
Vargen är en skyddad art enligt EU:s direktiv. Den svenska lagstiftningen utgår från detta. Det betyder att särskilda krav måste uppfyllas innan vi tillåter jakt på varg. EU-kommissionen anser att Sverige ska ha påbörjat en genetisk förstärkning för att vi ska kunna genomföra en licensjakt eftersom vargen inte uppnått en gynnsam bevarandestatus. Sverige måste följa EU:s direktiv så länge vi är medlemmar i EU. Riksdagen har beslutat att det ska ske en förstärkning av vargstammen med högst 20 vargar som ska placeras ut där det redan finns varg. Detta har ännu inte skett. Men stärker man genetiken genom att skjuta av inavlade vargar?
Beslutet väcker en rad frågor. Hur har dessa revir valts ut? Enligt uppgift finns det andra, lika inavlade revir, där jakt inte tillåts. Högst två vargar får skjutas i varje revir, men endast ett alfadjur. Fyra av de utpekade vargreviren innehåller familjegrupper med årsvalpar. Hur garanterar man att inte båda alfadjuren skjuts och lämnar en kull vargvalpar åt sitt öde?
Beslutet innebär troligen att miljöminister Lena Ek, själv jägare, har kört över Naturvårdsverket. Hon utmanar därmed EU-kommissionen och riskerar att frågan om vargjakt kommer att hamna i EU-domstolen, vilket Naturvårdsverket varnat för.
Naturvårdsverkets beslut har väckt blandade känslor. Generalsekreterare Per Wanström i Jägarnas Riksförbund anser att beslutet är tragiskt – för att man bara får skjuta 16 vargar! Jägarnas Riksförbund anser ju att det inte finns utrymme för en enda varg i Sverige. Svenska Jägarförbundet anser däremot att vargjakten är ett led i en långsiktig vargförvaltning. De kan ju åtminstone tänka sig 150 vargar i Sverige, endast obetydligt färre än vad Lena Ek vill ha. Men rovdjursutredningen, som presenterades i våras, kom fram till att det behövs 450 vargar.
Naturskyddsföreningen är kritiska mot beslutet på motsatta grunder. ”Regeringen framstår nu som en rättshaverist av värsta sort inför våra grannländer i EU”, framhålls i ett pressmeddelande, där man också meddelar att man kommer att överklaga vargjaktbeslutet.
”Detta beslut är ett av de mest oetiska jaktbeslut som tagits i modern tid och riskerar att strida mot 27 § jaktlagen där det fastslås att jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande”, säger Lise-Lotte Norin, ansvarig för jaktfrågor på Djurens Rätt.
Beslutet kritiseras också av Svenska Rovdjursföreningen. ”Jag är bestört över det vansinniga beslutet. Regeringens vargpolitik består av jakt och ingenting annat. Alla underlag som finns visar att det är nya gener – och inte jakt - som är helt avgörande för att vargstammen ska bli livskraftig”, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen. I oktober skrev hon i AB att regeringen verkar redo att köra över den majoritet av svenska folket som vill ha en livskraftig vargstam, negligera Naturvårdsverket och kringgå sin egen vargkommitté - allt för att tillfredsställa jägarlobbyns högljudda krav på vargjakt.
Allt tyder på att hon hade rätt. Sista ordet är antagligen inte sagt ännu.

Uppdatering 1 februari
Jakt på genetiskt viktig varg stoppas
Att sista ordet inte var sagt bekräftades tämligen omgående. Knappt har Naturvårdsverket meddelat sitt beslut om jakt på 16 vargar, så ändras beslutet i samma stund som jakten inleddes, vilket kan läsas här. Man har nu kommit på att det finns en genetiskt viktig varg i reviret i Acksjön i Värmlands län. Det ersätts därför av reviret i Värnäs som också ligger i Värmlands län. Dessutom utgår reviret Kölsta i Västmanland eftersom man inte har hittat några vargar där. Det ersätts i stället av reviret i Våmhus i Våmådalen, Dalarna. De Ad Hocmässiga ändringarna stärker uppfattningen att Naturvårdsverket inte har någon bra koll på hur den genetiska situationen ser ut i olika revir, och att den nu beslutade jakten vilar på ganska godtyckliga underlag. Vad garanterar att inte jakten resulterar i att genetiskt viktiga vargar skjuts? Det hade ju uppenbarligen hänt om man inte kommit på det här med vargen i Acksjön.

Uppdatering 3 februari
Jägare vägrar jaga varg
Jägarna i Mora norra jaktvårdskrets vägrar jaga de två vargar de tilldelats. Det är helt fel för jägare att skjuta vargar som "sköter sig", framhåller de. De 50-60 älgjaktslagen är överens om att inte skjuta det skötsamma vargparet, trots Naturvårdsverkets beslut. Det handlade uppenbarligen inte om någon skyddsjakt.
Samtidigt meddelas från centerns kommundagar att alla i salen applåderade när nyheten kom om den första skjutna vargen. Makabert, säger Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson till Expressen.
Svenska ekoturismföreningen kräver i en skrivelse till regeringen att jakten stoppas i två vargrevir. Om föräldradjuren dödas slås hela reviret ut. Det förstör givetvis helt förutsättningarna för turismen.
Frågan är varifrån centerns nya väljare ska rekryteras.

onsdag 30 januari 2013

Konspirationsteorier om Libyenkriget

Fredsforskaren Ola Tunander, verksam vid Fredsforskningsinstitutet i Oslo (PRIO) har specialiserat sig på konspirationsteorier. Tidigare har han väckt uppseende i Norge genom att insinuera att Israel låg bakom Anders Behring Breiviks massaker på 77 personer i Oslo och på Utøya. Terroristhandlingar av en sådan omfattning är enligt Tunander sällan möjliga utan inblandning av statliga styrkor, och en förklaring skulle vara besvärliga diplomatiska relationer mellan Norge och Israel under månaderna före massakern beroende på norska planer att erkänna en palestinsk stat.
Han har också skrivit en bok om att de påstådda sovjetiska utbåtskränkningarna av svenska farvatten under 1980-talet i själva verket var iscensatta av amerikanska och brittiska utbåtar, som låtsades vara sovjetiska för att provocera de svenska försvarskrafterna att öka sin beredskap. Tunander hävdar med en avancerad bevisföring att det var en NATO-ubåt som sänktes eller skadades svårt av en svensk sjunkbomb vid Hårsfjärden, och att alla ansträngningar gått ut på att dölja detta.
Tunander tillskriver Moammar Ghaddafis regim ”betydande legitimitet”.
Därför är det knappast överraskande att Tunander, när han nu skriver en bok om Libyenkriget, (Libyenkrigets Geopolitik) inte köper den gängse bilden utan driver en helt annan teori. Och som vid varje krig sprids oändligt många uppgifter i alla möjliga riktningar. Alla parter har sina egna skäl att sprida information som i många fall helt visar sig sakna grund. Så skedde givetvis också i samband med Libyenkriget 2011. Och just därför är det extra viktigt att vara kritisk när man sållar och tolkar uppgifter om det ena och det andra. Men det är inte Tunander. 
I boken driver Tunander tesen att Libyenkriget skiljer sig från upproren i Egypten och Tunisien genom att i själva verket vara ett kolonialkrig sedan många år planerat av USA, i samarbete med Storbritannien, Frankrike, Israel och andra, för att komma över Libyens rika oljeresurser. För att bygga under tesen väljer han ut bara de fakta eller tecken som talar för teorin och väljer bort alla andra.
USA har hela tiden varit emot Ghaddafi och flera gånger försökt mörda honom. Att Ghaddafi efter angreppet på World Trade Center 2001 bytte sida och närmade sig väst blev enligt Tunander bara ett mellanspel som gjorde att västmakterna kunde utveckla närmare band med den inhemska oppositionen, vilket gjorde ett krig mot Ghaddafi mer realistiskt! Men bakom alltihop låg enligt Tunander egentligen Israel. Attentatet på diskoteket i LaBelle i Berlin 1986 utfördes inte av libyer utan av Israel för att lägga skulden på Ghaddafi, så att USA fick anledning att bomba Tripoli. Abu Nidal, terroristen som under flera år fick en fristad i Libyen, arbetade enligt Tunander för Mossad i Israel. Israel samarbetade med Saudiarabien och Egypten i Tchadkriget mot Libyen! Israel samarbetade även med Qatar och med islamister i konspirationen mot Ghaddafi. Alla amerikaner som stödde kriget hade anknytning till Israel.
Libyenkriget handlade enligt Tunander inte om frihet och demokrati
Tunander har en mycket förlåtande syn på Ghaddafi. Han hävdar att det under Ghaddafi fanns en betydande jämlikhet mellan män och kvinnor samt mellan svarta och vita i Libyen. Han tonar ned omfattningen av den omtalade massakern på oppositionella på Abu Salimfängelset. Libyenkonflikten handlade inte om frihetslängtan och demokrati utan om konflikter mellan olika stammar och klaner, mellan Medelhavskulturen i norra Libyen och svarta libyska stammar i södra Libyen. Svarta stammar?
I Expressen konstaterar Aron Lund att Tunanders bok bara resulterar i spegelvända förenklingar och ännu mer hysteriska konspirationsteorier. Tunander sållar enligt Lund systematiskt fram de källor som stöder hans egna idéer, tolkar alla motstridiga faktauppgifter till Ghadaffis fördel, och hänfaller själv åt de mest halsbrytande förenklingar. Det hela utmynnar i en fladdrig anklagelse om att Libyenkriget hade planlagts sedan flera år, av antingen Israel eller sionismens hantlangare i Vita huset.
Enkla invändningar hade enligt Lund kunnat resas vid varje steg i resonemanget, ”men Tunander låtsas inte om dem, utan fortsätter oförtrutet framåt mot sin stora intrig - och har sen mage att avsluta boken med ett kapitel om vikten av god källkritik. Man bleknar”. Några oklarheter och några möjligheter läggs samman, med konspirationsteoretikerns insinuanta favoritfråga som klister mellan tillfälligheterna – vem gynnar det? Tunander skönmålar enligt Lund Ghaddafiregimen i samma grad som rebellerna svärtas ner. Den viktiga diskussionen om interventionens drivkrafter och rättfärdiganden spårar ur i fantasier om en världsomspännande komplott. Bevisföringen är enligt Lund skrattretande skral. Jag är böjd att hålla med.

tisdag 29 januari 2013

Konsensus...

Klicka på bilden så blir den större. Parafras efter sign. Bard/DN med anledning av Access nr 8 2012: Konsensus som ett hot mot vetenskapen.

söndag 27 januari 2013

Nu finns bron till Årsta holmar

Det finns åtminstone en tillfällig fast förbindelse, så länge isen nu ligger kvar. Det gäller att passa på att besöka holmarna så länge det går. Eftersom SMHI utlovat varmare väder nästa vecka passade vi på att besöka Årsta holmar idag. Ingen vet ju säkert att det kommer att byggas en riktig bro, som Per Ankersjö (C) har föreslagit.
Årstabroarna och Årsta holmar t.v.
Årsta holmar består av tre holmar, Alholmen, Bergholmen och Lillholmen, som är sammanbundna av små träbroar. Holmarna är numera nästan sammanväxta med varandra.
Årsta holmars gård från söder.
På Alholmen ligger Årsta holmars gård med två små flygelbyggnader från 1740-talet, mellan den gamla och den nya järnvägsbron, där det bedrivs kursverksamhet.
Årsta holmars gård från nordost.
Västra flygeln.
Östra flygeln.
På den mittersta holmen, Bergsholmen, finns ett litet skjul, som ser ut att ha använts som fårhus. För några år sedan gjordes ett försök med att ha får där. Betesdjur är nödvändiga för att hålla ängsmarken fri från sly. 
Fårhus
Hösten 2009 kom nyheten att två av fåren som betade på Årsta holmar hade försvunnit. Blodspår hade hittats i gräset och även på den plats där en båt troligen lagt till på södra sidan av öarna. Fårens ägare misstänkte att fåren slaktats på platsen, och sedan fraktats från Årsta holmar med båt. Försöket med fårbete avbröts tyvärr.
Årsta holmar, natur
Enligt Per Ankersjö är det en förutsättning för brobygget att Årsta holmar först blir klassat som naturreservat, vilket kan bli verklighet redan under 2013. Staden satsar fem miljoner kronor i budgeten för 2013 på att utreda förutsättningar för brobygget. Den totala kostnaden uppskattas till 40 miljoner kronor. Naturskyddsföreningen och andra organisationer, som vill begränsa Söderbornas och stockholmarnas kontakt med naturen, har ju däremot motsatt sig bron.
Bron mellan Bergholmen och Lillholmen.
Så här på vintern ser man inte mycket av det djurliv som lär finnas. Inte ser man många människor heller. Trots att många promenerar på Södermalms södra strand, några hundra meter bort, är det få som går de få stegen över till holmarna. Naturen på holmarna är också minst sagt vildvuxen, med ogenomträngliga snår och många nedfallna träd, som gör det svårt att ta sig fram annat än längs den anlagda stigen.
Natur på Årsta holmar
Frågan om bron har väckt mycket debatt och många tror att skogen kommer att slitas ner när besökarna ökar mycket i antal. Jag tror att dessa farhågor är mycket överdrivna. De flesta besökare kommer att hålla sig till de anlagda gångstigarna. Att ge sig ut i den oländiga naturen på holmarna ser mycket besvärligt ut, utom på vissa begränsade delar med öppen mark. För mig kan man gärna låta naturen förbli svårtillgänglig och vildvuxen med sly, men jag vill gärna kunna ta mig över till holmarna även vår, sommar och höst, i alla fall någon gång då och då. Och då behövs en riktig bro.

söndag 20 januari 2013

Är det vettigt att sortera matavfall?

Häromdagen föreslog Sten Nordin (M) och Per Ankersjö (C) i DN att hälften av allt matavfall i Stockholm ska samlas in, sorteras och bli till energi senast 2018. Det var ett lågt ställt mål, eftersom sedan länge nästan alla hushållssopor inklusive matavfall samlas in och blir till energi. Det bränns nämligen i Högdalenverket, en modern anläggning för avfallsförbränning, som producerar el och fjärrvärme av avfall, inklusive det matavfall som hushållen lägger i soppåsarna. Så varför ändra på ett utmärkt återvinningssystem?
Det nya med förslaget är att hushållen ska skilja ut matavfallet från annat hushållsavfall och lägga det i plastpåsar med olika färg.  Sedan ska det sorteras i en optisk sorteringsanläggning som kostar 160 miljoner kr av totalt drygt 240 miljoners investering. Matavfallet ska rötas för att bli till biogas som sedan ska användas i bussar och bilar. Detta framställs som ett miljövänligt förslag som syftar till att hushålla bättre med våra resurser. En del av detta handlar om hur Stockholm ska bli fossilfritt.
Nordin och Ankersjö påstår att miljövinsterna med matavfallsinsamling är dubbla eftersom energiutvinningen från matavfallet är större om det sorteras ut och rötas till biogas, samtidigt som energiutvinningen från hushållssoporna som bränns blir större om det blöta matavfallet sorteras ut.
Men detta är faktiskt inte sant. Åtminstone om man får tro Bioenergiportalen får man det största energiutbytet av avfall genom att elda det med energiåtervinning. Vid förbränning av ett ton organiskt hushållsavfall genereras drygt 2 MWh. Om samma mängd avfall istället rötas, ger det knappt 1 MWh, vilket om jag kan räkna rätt innebär det blir mindre än hälften jämfört med energiutbytet vid förbränning. Det finns en målkonflikt mellan hög verkningsgrad i rötningsprocessen och att hålla kostnaderna nere. Hög verkningsgrad förutsätter lång rötningstid och höga kostnader. Det innebär vad jag kan förstå inte att vi hushållar bättre med våra resurser om vi rötar matavfallet till biogas. Vi hushållar sämre.
Hur är det då med det blöta matavfallet? När jag rådfrågar en expert på energifrågor som jag känner kan man utan vidare elda blandat avfall med en fukthalt upp till 55 %, räknat på hela bränslemängden, med en modern anläggning ända upp till 65 %. Normalt ligger fukthalten i blandat hushållsavfall på 30-45 %. Det är således inte något problem att lägga matavfallet i soppåsen som vanligt.
En lite detalj i sammanhanget är ju också att hushållen brukar lägga avfallet i plastpåsar som redan använts vid inköp. Att distribuera nya färgade påsar leder till ökad fossilanvändning och tillsammans med investeringarna i anläggning och transporter till ökade kostnader, ytterst för hushållen.
Erfarenheterna från avfallssortering är ganska blandade. Hur man än informerar de boende tenderar det att bli fel. Enligt så kallade plockanalyser av innehållet i soppåsarna som gjorts i bland annat Gnesta och Trosa så är hela två tredjedelar av innehållet i den vanliga påsen felsorterat. Där det bara ska vara brännbart restavfall ligger det komposterbart matavfall, förpackningar och tidningar. Med så hög felprocent kan man ifrågasätta det meningsfulla i att driva sorteringen för långt.
Rimligen bör man därför begränsa framställningen av biogas till sådana områden där förbränning inte är ett självklart alternativ. Det gäller till exempel rötning av slam från reningsverk och av matavfall som kan samlas in på ett rationellt sätt. I första hand bör man då använda matavfall från stora producenter som slakterier, storkök, restauranger och livsmedelsbutiker, inte från hushållen.
Den biogas som produceras bör naturligtvis användas på ett rationellt sätt. I princip är det bästa sättet att bränna biogasen för att framställa el och ersätta fossilbaserad elkraft, t ex i Danmark eller Tyskland. Det skulle leda till mindre förluster jämfört med att använda den som drivmedel.
Idag används biogas som drivmedel framförallt för 230 biogasbussar i SL-trafiken, som är världsledande på detta område. SL kör även på etanol och biodiesel, bland förnybara bränslen, som utgör 58 % av all busstrafik. Andelen biogas ökar och inom några år räknar SL med att ha över 500 biogasbussar i trafik. Biogasen framställs genom att hushållsavfall och avloppsslam rötas vid Högdalen, Henriksdal och Käppalaverket.
Hur är då framtidsutsikterna för biogas som drivmedel? En forskningsrapport dömde i somras ut biogasen ut som ett framtida alternativ för personbilar. Kostnaden blir för hög och klimatnyttan är tvivelaktig, enligt rapportförfattarna Per Kågeson på Center for Transport Studies vid KTH och Linn Johnsson på VTI. Det beror på att kostnaden för fordonen och för att bygga upp ett distributionssystem är höga samtidigt som biogasen inte kommer att räcka till mer än en obetydlig del av fordonsflottan. Det är ju inte rationellt att framställa biogas av odlade grödor. Därför ska biogasen enligt rapportförfattarna endast användas i tunga transporter, som bussar, lastbilar och fartyg. Om detta säger dock Sten Nordin och Per Ankersjö ingenting i sin artikel.
DN har skrivit om frågan här.

lördag 19 januari 2013

Formex – ett vårtecken

Fresh är temat för årets form- och designmässa i Älvsjö. Snön ligger fortfarande tjock, men ljuset är ju på väg, ändå, och man kan glädjas åt nya mönster och gamla trender. Marint och exotiskt om vartannat. Mönstren var kul och nya, trots att många kändes lite retro. Fyra ungdomar från Österbotten i Finland stack ut med dessa textila skapelser:
Småstad 
Virka                                          
Fyran                                        
Sagoskog
Gruppen kallar sig Fyran. Andra kul mönster var dessa, tapeter denna gång:
Tingleby, Isak Design          
Nova Mist, Marie Osseroff    
Ur Anna Ekres kollektion Love tales kommer mönstret "The lovers".
Marint var väl representerat, också med roliga tygmönster av Anne Andersson, Utklippan:
Sjörapporten                                                              
Svenska Fyrar                                          
Fiskargubben
Samt:
Gotländska fyrar från Viltra, kökshandduk.
Fler fyrar
   … och fina segelbåtar.
Betong är definitivt en trend som brer ut sig från år till år. Snygga krukor från danska IO Scandinavia:

 Industrilampor är obeskrivligt trendiga. Några fina exempel på mässan:





Men det romantiska får också en chans:
Trädgårdsstil…
Och tack och lov lever några glasbruk fortfarande. Lite glaskonst från Johansfors i Småland:


Eva Hernbäck, gästskribent.

fredag 11 januari 2013

Vintersaga – the movie

Häromdagen hörde jag Ted Ström intervjuas i radions Studio ett. Han berättade att han just nu håller på att samla sin musik i en samlingsbox. Jag googlade på Youtube och hittade ett helt fantastisk klipp med Vintersaga illustrerat med hans egna häftiga akvareller. Sen hittade jag samma inspelning på Teds egen hemsida. En helt enastående upplevelse tycker jag.
Vintersaga skrevs 1984 och gavs samma år ut på albumet ”Ge mig mer”. Den inspelningen är av ganska dålig kvalitet, tycker jag, men låten fick ett genombrott med Monica Törnell redan samma år. En ny inspelning med Ted Ström gavs ut 1999 på albumet ”regi: Lars Molin, musik: Ted Ström”. En tredje inspelning finns på albumet ”Vinterhamn” från 2006. Den har också spelats in av andra, bl a Jerry Williams.
En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger "Den sista färden"
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga  
En överdos på Skärholmens station
Insnöade vägar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
Inspelningen på Youtubeklippet är dock helt ny. Det är Ted Ström som spelar tillsammans med sin son Albin och den ska komma på den nya samlingsboxen. Det är i alla fall den bästa jag hört. Den slår även Monica Törnell.
Akvarellerna är dessutom mycket suggestiva och stämningsfulla. De passar så bra med musiken.
Lyssna och titta!