Regional röra med nya länsstyrelser

Den statliga utredaren Mats Sjöstrand, f d generaldirektör för Skatteverket, har lagt fram ett förslag med ett reducerat antal länsstyrelser från nuvarande 21 till endast 11. Däremot ska länsindelningen inte ändras, vilket innebär att en länsstyrelse ska kunna ansvara för mer än ett län. Detta är naturligtvis ett konstgrepp, men det är svårt att tro att det kommer att genomföras.

Utredningens förslag till länsstyrelseindelning är följande:

·            Norrbottens län – Luleå

·            Västerbottens län – Umeå

·            Jämtlands och Västernorrlands län – Östersund

·            Dalarnas och Gävleborgs län – Falun

·            Värmlands och Örebro län – Örebro

·            Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län – Uppsala

·            Stockholms och Gotlands län – Stockholm

·            Västra Götalands och Hallands län – Göteborg

·            Jönköpings och Östergötlands län – Linköping

·            Kalmar och Kronobergs län – Växjö

·            Skåne och Blekinge län – Malmö

Sammanläggningen av länsstyrelserna ska enligt utredningen genomföras den 1 januari 2015. Anledningen till att man inte föreslår en formell sammanläggning av länen är den sedan länge pågående diskussionen om regionindelning och om diskuterade sammanslagningar av landstingen, som mer eller mindre har gått i stå i flera delar av landet. Utredningen anser dock att den statliga regionala förvaltningen behöver reformeras oavsett om några landstingssammanläggningar kommer till stånd eller inte. Därmed riskerar man att landstingens geografiska indelning inte kommer att överensstämma med länen. Skulle länsindelningen ändras måste detta beslutas av riksdagen och dessutom måste kommunallagen ändras, eftersom där stadgas att varje landsting ska omfatta ett län. I stället har man kommit på konstgreppet att låta en länsstyrelse ansvara för två eller tre län, vilket bara tycks vara ett elegant sätt att kringgå lagen. Nu riskerar man att eventuella landstingssammanslagningar kommer att ske på andra sätt, vilket skulle röra till den regionala organisationen ännu mer.

Till vissa delar stämmer den nya länsstyrelseorganisationen med diskuterade landstingsförändringar. Landstingen i Jämtlands och i Västernorrlands län har till exempel haft diskussioner om sammanläggning och landstingen i Uppsala, Södermanland och Västmanland vill inte ha en statlig länsgräns mellan Uppsala, Södermanland och Västmanlands län.

Den nya regionala organisation som utredningen ändå föreslår strider på flera punkter mot synpunkter som under senare tid har framförts från landstingshåll. Landstingen i Blekinge, Skåne, Kalmar och Kronobergs län har diskuterat att bilda en sydsvensk regionbildning. Inom Gävleborgs län har framförts att man inte vill ha en ny statlig länsgräns mellan Gävleborg och Uppsala. Det finns också dem som anser att den optimala framtida länsindelningen omfattar Stockholms, Södermanland, Västmanlands och Uppsala län. Värmland vill hellre inordnas i Västra Götalands län. Det tycks ändå finnas tillräcklig uppslutning kring en ny regional organisation, även om inte alla kan bli helt nöjda. Men så är det väl alltid.

Utredningen föreslår en gemensam regional indelning med sju regioner för ett antal statliga myndigheter enligt nedanstående karta.

Indelningen innebär att det blir flera länsstyrelser för flera av regionerna. Utredningen har också övervägt ett alternativt förslag, också det med bara sju regioner enligt nedanstående karta, en indelning som dock inte rekommenderas.

Det är märkligt att man å ena sidan konstaterar att det räcker med sju regioner för många statliga myndigheter och ändå inte drar slutsatsen att detta också vore den lämpligaste indelningen för länen och länsstyrelserna.

Den grundligaste utredningen om den svenska regionala indelningen och ansvarsfördelningen gjordes redan 2003-2007 genom ansvarskommittén under ledning av landshövdingen Mats Svegfors. Utredningen föreslog olika alternativ för hur Sverige skulle indelas i mellan sex och nio regioner.

Indelningsförslag från ansvarskommittén

Ansvarskommitténs förslag var radikalt men också väl motiverade. Kommittén tillsattes av den socialdemokratiska regeringen år 2003 och slutrapporterade sitt arbete den 27 februari 2007 till statsrådet Mats Odell i alliansregeringen. Han kände sig naturligtvis inte bunden att följa förslagen och gjorde det inte heller.

Sjöstrand fick det nya utredningsuppdraget av dåvarande kommunminister Mats Odell, men avlämnar utredningen till civil- och bostadsminister Stefan Attefall. Det innebär att Attefall inte heller behöver känna sig särskilt bunden att följa förslagen, vilket han nog inte heller kommer att göra. Tio personer som lär kritisera förslaget är de som blir av med jobbet när antalet länsstyrelser reduceras. Dessutom minskar antalet reträttposter för avsuttna ministrar och ämbetsmän, efter 2014 kanske även för Attefall. Detta borde ju inte vara något egentligt skäl mot förslaget, men man vet ju hur det brukar resoneras.

Det är dags att staten nu sätter ner foten och bestämmer hur den framtida regionala indelningen ska se ut, men också gör det på ett konsekvent sätt. Det borde gå att förhandla fram en rationell organisation även tillsammans med företrädare för landstingen, om bara tillräckliga incitament presenteras. Den regionala röran har pågått tillräckligt länge nu. Det finns knappast några sakliga skäl för att en historisk indelning, som i många fall varit oförändrad sedan 1600-talet, inte skulle reformeras på 2000-talet. Om detta sedan ska resultera i sex, sju, åtta, nio, tio eller elva län vill jag inte ha en bestämd uppfattning om. Det nu framlagda förslaget tycks i varje fall inte bidra till någon ökad klarhet.