Vrida klockan tillbaka?

Jag har rest till Gotland regelbundet sedan slutet av 1970-talet. De första 20 åren såg man den långsamma färjeresan som en nödvändig plåga för att kunna komma till den underbara ön. Överresan tog 5-6 timmar och vid lågsäsong gick de flesta båtar från Nynäs till Visby på natten. Färjan gick vid 23-tiden och man anlände vid 5-6-tiden på morgonen, outsövd av en alltför kort nattsömn, störd av andra passagerare. Dessutom med ryggskott av att ha suttit i den obekväma fåtöljen alltför länge.  Färjan Nord Gotlandia som trafikerade ön 1988-1997 hade en marschfart på 20 knop. 

Gotlandsbåt i Nynäshamn, 1950-talet

Därför var det ett lyft när Destination Gotland införde de nya snabbfärjorna med en marschfart av 28 knop, när överresan bara tog drygt tre timmar. Man sätter sig i fåtöljen och läser tidningen, man äter en matbit och dricker kaffe och sen är man nästan framme. Man slipper de jobbiga nattresorna. Gotland kom med ens mycket närmare Stockholm – en del i regionförstoringen. På grund av IT-teknikens utveckling och de kortare restiderna kunde fler börja veckopendla. Det blev möjligt för några att bo och betala skatt på Gotland men ändå ha jobb, kunder eller uppdragsgivare i Stockholm. Visserligen steg också biljettpriserna men totalt sett var det ändå en stor förbättring.

Nord Gotlandia, 1990-tal

Nu vill några vrida klockan tillbaka. En ohelig allians har bildats av alliansföreträdare som vill spara pengar åt statskassan, till exempel infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, och miljöföreträdare som trafikforskaren Jonas Åkerman på KTH, som vill spara koldioxidutsläpp av klimatskäl, som nu vill återgå till forna dagars långsamma och träliga ångfärjor. Åkerman påstår att snabbfärjorna är till och med värre miljöbovar än flyget på trafiken till och från Gotland.

Gotlandsupproret vägrar hårdnackat tanken på att sänka färjornas fart från 28 till 22 knop, vilket skulle minska bränsleförbrukningen och koldioxidutsläppen med 40 procent. Infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) är en av dem som föreslagit den lösningen. De 45 minuters extra resa som knopsänkningen skulle innebära är uteslutet, menar upprorets företrädare. ”Ett sätt att vrida klockan tillbaka”, enligt  den gotländske riksdagsmannen Christer Engelhardt (S).

Gotlandsflyg

Men är verkligen snabbfärjorna värre än flyget? Det beror på hur man räknar. En flygresa är inte jämförbar med en resa med färjan. Flyget transporterar bara passagerarna och deras begränsade bagage medan färjan transporterar passagerare och i flertalet fall även deras privatbilar med betydligt mer bagage samt godstrafik med lastbilar. De passagerare som medför bilar kan göra detta antingen därför att de behöver använda bilen både på Gotland och på fastlandet, eller därför att de behöver medföra bagage och utrustning som inte kan medföras på flyget. Man betalar separat för personer och bilar och det finns knappast någon anledning att koldioxidutsläppen skulle läggas enbart på passagerarna. Varje fördelning av koldioxidutsläppen på passagerare, fordon och gods blir därför i någon mening godtycklig. Vill man visa att snabbfärjorna är värre gör man det, vill man visa att flyget är värst kan man komma fram till det också.

Utsläppen av koldioxid var år 2006 för flyget 47,8 kg per person, lätt att räkna ut eftersom det nästan inte transporteras något gods. För färjorna var utsläppen 118,3 kg per person - om alla utsläpp läggs på passagerarna - men exakt lika med flyget om 60 % läggs på fordon och gods och bara 35,5 kg om 70 % av utsläppen läggs på fordon och gods. Men Jonas Åkerman säger att utsläppen är 60-80 kg per person. Det beror alltså på att han gör en annan fördelning på passagerare och gods, bilarna verkar han inte alls räkna med. 

Gotland trafikerar Nynäshamn-Visby idag

Det kan naturligtvis diskuteras om det är vettigt att transportera gods med snabbfärjor, eftersom det är passagerarna som behöver åka snabbt, men det är också rationellt att använda samma kombinerade färjor för både passagerare och gods. Snabbfärjorna behövs sommartid för att de har avsevärt högre kapacitet genom att de klarar fler tur- och returresor per dygn än långsammare färjor. Men ska färjorna då gå långsammare under resten av året, vilket inte drabbar turisterna utan bara ”nyttoresenärer”, och därmed får negativa konsekvenser för möjligheterna att bo på ön? Det skulle strypa regionförstoringen för Gotlands del, något som vi bejakar för andra delar av landet.

Gotlandsupprorer vill ha lägre biljettpriser och behålla de snabba färjorna, men frågan är vad som är viktigast om man inte kan få allt. Jag anser nog att det är de korta restiderna som är viktigast för att Gotland ska fortsätta att utvecklas, inte bara som ett turistmål utan också med ett eget näringsliv i övrigt.

Om alliansregeringen inte vill ge några besked i frågan så kanske man i alla fall kan hoppas på centern. Enligt GT har i alla fall partisekreteraren Michael Arthursson skrivit under kravet på att inga försämringar ska ske med långsammare färjor.