Gubbe med keps

Under åren i Libyen vande vi oss vid att aldrig överraskas av något oförutsett beteende i trafiken. Att möta en bil som närmar sig på samma sida på en väg med mittremsa känns lite obehagligt första gången man råkar ut för det men man vänjer sig, bara man tar det lugnt. Att bilar kör vänstertrafik genom rondeller när det är trångt på andra sidan är väl också helt naturligt. Att passera ett rött ljus utan att stanna genom en liten avstickare vid sidan om gatan är kreativt, och bidrar till att trafiken flyter lite smidigare.

I DN kåserar Sanna Torén Björling om ”Farliga gator”. Hon konstaterar att bilisterna i Stockholm har självförtroende, vilket de inte har i Göteborg. Därför kan stockholmarna kosta på sig att släppa fram fotgängare, trots att trafiktempot är högt. Det gör man inte i Göteborg. Där vill bilisterna köra snabbt och inte låtsas om att de bor i en småstad.
Krönikören Mats Petterson i GT konstaterar att även gotlänningarna har sin egen körkultur. Att använda körriktningsvisare är till exempel onödigt. ”Folk har väl inte att göra med var jag ska hän”. Själv har jag lagt märke till en vänstersväng som jag kallar gotländsk eftersom jag oftast har sett den här. Den innebär att man övergår till att köra vänstertrafik redan omkring 300 m innan avtagsvägen till vänster dyker upp. Det är ett effektivt sätt att förhindra farliga omkörningar just vid vänstersvängen, vilket annars kunde vara en risk eftersom körriktningsvisaren ändå inte används. I nio fall av tio dyker det ju ändå inte upp en mötande bil just då. Det tionde fallet inträffar bara under semestern och då är det ändå bara stockholmare man möter.

Ibland hamnar man efter en Volvo som kör 50-60 km per timme oavsett om den tillåtna farten är 80 eller 40. Det känns tryggt och bra, i alla fall om man inte har bråttom till färjan. Jag brukar då gissa att det är ”en gubbe med keps” och i nio fall av tio stämmer det. Den tionde gången är det en kvinna med krulligt permanentat hår som knappt syns bakom ratten. Idag körde en bil ca 60 km i timmen på en av de få vägar på Gotland där man faktiskt får köra 90. När jag väl kunde köra om på en raksträcka var det en gubbe i keps – som talade i sin mobil.