Alla våra tre pojkar har spelat fotboll i Mariebergs SK, som brukade träna på Stadshagens idrottsplats. Två av dem har också friidrottat i Westermalms IF. De tränade på Kristinebergs idrottsplats. Två pojkar har fäktat i FFF, Föreningen för Fäktkonstens Främjande, som hade en träningslokal på Pipersgatan. Två pojkar tränade gymnastik hos KFUM på Rosengatan i City. Ja, det handlar ju inte om nio söner, bara att de hållit på med många olika saker. Flickan spelade fotboll i AIK på Skytteholm i Solna.
Den här verksamheten var naturligtvis på många sätt av stort värde under barnens uppväxt. De rörde sig i stället för att sitta framför TV:n eller att spela dataspel. De fick bra kamrater och ägnade sig förhoppningsvis lite mindre åt sådant som föräldrar inte vill att barnen ska ägna sig åt. Att få delta i Gothia Cup och träffa fotbollsungdomar från hela världen är en upplevelse för en ung tonårstjej. På många sätt tror jag också att denna aktiva barn- och ungdomsverksamhet i föreningsregi är bra för kommunen i det långa loppet, i detta fall Stockholms stad.
Kanske till och med för Sverige. FFF har till exempel fostrat Johan Harmenberg. Han är Sveriges mest framgångsrika fäktare genom tiderna och den ende svensk som tagit ett individuellt OS-guld i värja, i Moskva 1980. Några kanske minns Lasse Haglund, Westermalms skickliga diskuskastare, som vann SM 1962-1966. Han vann otaliga finnkamper, satte svenskt rekord sex gånger, första gången 1962 och blev av med rekordet till Ricky Bruch 1968. Hans personliga rekord i diskus blev 62,86.
Och tro det eller ej, men Camilla Henemark satte distriktsrekord för Stockholm i höjdhopp för flickor 13-14 år när hon tävlade för Westermalms IF och klarade 1,63 meter vid tävlingar på Tingvalla IP i Karlstad den 16 september 1978. Då var Kajsa Bergqvist knappt född. Hon har fortfarande (såvitt jag vet) klubbrekordet i höjdhopp för kvinnor. Kajsa klarade inte den höjden förrän som 16-åring. Kanske borde hon satsat på höjdhopp på allvar. John Zander vann SM på 800 m 1912 och 13, och 1915-18, på 5000 m 1917-18 och hinder 1915 när han tävlade för Mariebergs SK. Han deltog i silverlaget på 3 000 m laglöpning vid OS 1912 och satte världsrekord på 1 000 m med 2.34,4 år 1915. William Thoresson tog guld i fristående i gymnastik vid OS i Helsingfors 1952. Han var visserligen fostrad i Göteborg, men tävlade senare för KFUM, Stockholm. Fotbollsklubben AIK känner väl de flesta.
Nu skulle Stockholms stad dra ner på bidragen till idrottsföreningarna. Det var småaktigt och kortsiktigt. Hur kan man samtidigt tala om ett Stockholm i världsklass? Nu backar Kevius om föreningsstödet. Det tackar vi för. Stadsbyggnads- och idrottsborgarrådet Regina Kevius (M) meddelar nu efter massiv kritik från idrottsföreningar och allmänhet att de nedskärningar man beslutat genomföra på stödet till Stockholms idrottsföreningar inte behöver bli av. Först skulle föreningsbidragen i Stockholm minska med tio miljoner kronor. Sedan backade politikerna i idrottsnämnden delvis och var villiga att ge tillbaka fem miljoner. Nu har Kevius backat hela vägen och den minskning av föreningsbidraget som tidigare planerats blir inte av. Det var klokt gjort. Det är aldrig fel att ändra åsikt när man förstår att man har hamnat snett. Det borde Madeleine Sjöstedt också ha gjort med kulturbidragen.
Alla föreningarna präglades av ett hängivet ideellt arbete av föräldrar och ledare. Föräldrar deltog både som ledare och som chaufförer för att köra barnen till olika tävlingar runtom i regionen. Naturligtvis var ekonomin hela tiden ett bekymmer. Även om det gick att skrapa ihop vissa bidrag från företag, handlade det ju inte om jättestora belopp. Också mindre belopp var alltid välkomna, antingen det handlade om att sälja lotter eller att baka bullar och servera kaffe. Utan kommunala bidrag är det svårt att driva den här typen av ideellt arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar