Tradjazz med South Station Stompers

Det är en gråmulen söndagseftermiddag i mitten av januari. En grad över noll, regnet duggar ner och smältvattnet rinner från taken i strida strömmar. Den glashala is som låg i tjocka lager på trottoarerna i går förvandlades på en dag till modd och slask. Den söndagspromenad vi tänkt oss resulterar i stället i att vi sammanstrålar med söner, svärdotter och sonson på Lilla Wien vid Södra Station för en sen familjelunch. Där huserar på söndagseftermiddagarna South Station Stompers, ett tradjazzband där flertalet medverkande uppnått en betydande ålder. Även publikens genomsnittsålder är över medel och har av allt att döma varit här förr. Flera verkar också mer eller mindre nära bekanta med musikerna, kanske är de stammisar här. Det är trivsamt, musiken är bra, maten och ölet är OK och personalen trevlig.

South Station Stompers
På Söder kan man annars lyssna på tradjazz på kvällarna på restaurangen Louis inne i Söderhallarna, som brukar ha en publik i samma ålder. Och på Mosebacke ibland. Jag har också lyssnat på jazz på Bishop Arms på Bellmansgatan ett par gånger.

East End Jazz Men 1958
När jag var i gymnasieåldern gick jag regelbundet på skoldanser på läroverken i Stockholm på lördagarna, mest på Östra Real, Kungsholmens gymnasium och Norra Latin. Ibland på Nalen på Gata Regerings.

Lasse Gullin på Nalen 1956.
Där spelade band som Jazz Doctors, East End Jazz Men och Cave Stompers. Men på Söder var jag aldrig.

Sveriges Jazzband

East End Jazz Men startades 1955 som ett skolband. 1969 bytte orkestern namn till Sveriges Jazzband.

Acker Bilk
Det var en brittisk New Orleans-revival under 1950-talet med band som Chris Barber, Mr Acker Bilk och Kenny Ball. Jag hörde Chris Barber i London och Papa Bue med sitt Viking Jazz Band i Köpenhamn på 1960-talet. De är alla i 80-årsåldern idag.

Chris Barber
Chris Barber fortsätter att turnera och drar fulla hus. Hans Wild Cat Blues håller fortfarande, men baksidan på singeln Petite Fleur kan inte riktigt mäta sig med Sydney Bechets version. Fast egentligen var det väl Petite Fleur som var framsidan. Den nådde 3:e-platsen på brittiska singellistan 1959 och gjorde klarinettisten Monty Sunshine berömd. South Station Stompers verkar vara en kvarleva från denna epok, och deras publik också.