lördag 27 november 2010

Indiskt stjärnskott på långa häcken

Indien är ingen stor idrottsnation. När man visar sport på TV här är det i nio fall av tio cricket det handlar om. Den tionde gången är det hockey, alltså field hockey eller landhockey som vi säger hemma. Friidrott visas aldrig på TV här. Men de senaste dagarna har ett nytt stjärnskott från löparbanorna faktiskt synts i TV-rutorna här. Hon heter Ashwini Chidananda Akkunji, är 23 år och har bidragit till att Indien just nu gör sin bästa insats genom tiderna i de nu pågående Asiatiska spelen som avslutas i den kinesiska staden Guangzhou i dag. Indien har hittills vunnit 14 guld och ligger på sjätte plats inför den sista dagen.
Ashwini Akkunji har bidragit med två av dessa guldmedaljer. På torsdagen vann hon 400 m häck på 56,15 och på fredagen ingick hon i det segrande indiska laget i stafett 4x400 m. Där sprang hon tredje sträckan och gav Mandeep Kaur ett stort försprång på sista sträckan som hon kunde hålla ända in i mål med tiden 3.29, 02. Akkunji kommer från byn Siddapura i Udupi Taluk i delstaten Karnataka i sydvästra Indien. Det är där Bangalore ligger.
Ashwini Akkunji, Sini Jose, Manjeet Kaur och Mandeep Kaur, Indiens segrande stafettlag.
Hemma i Siddapura satt sju familjemedlemmar framför TV-rutan och såg henne vinna. Akkunji ringde sin pappa två gånger före loppet i torsdags och var lite nervös inför finalen, men hon skulle göra sitt bästa. Och det räckte ju hela vägen fram till mål. Folk är mycket religiösa i Siddapura och många besökte templet och ringde i klockor vid underliga tider för att hjälpa henne fram till segern, liksom man gjorde inför Samväldesspelen i Delhi för en tid sedan då hon också vann. När hon kommer hem från Kina ska byn fira sin andra Diwali för året. Och hela Indien firar med henne. Men hennes succé kom som en överraskning även för grannarna i byn. Man visste att hon idrottade och reste runt till olika tävlingar även utomlands, men hade ingen aning om att hon var ett sådant stjärnskott. Och vem vet, kanske dyker hon till och med upp i de svenska TV-rutorna så småningom.
Hennes tid, 56,15 är i och för sig inte så snabb, internationellt sett. Världsrekordet har ryskan Julia Pechonkina med 52,34 sedan 2003, en tid som jamaicanskan Melanie Walker snuddat vid de senaste åren. Svenska rekordet är på 54,15 sedan 1986 och innehas av Ann-Louise Skoglund. Men det indiska rekordet som är på 55,42 sedan OS i Los Angeles 1984 och innehas av P T Usha borde ligga inom räckhåll för Akkunji under de närmaste åren.
Stafettguldet försvarade Indien från asiatiska spelen i Doha för fyra år sedan. Manjeet Kaur från Punjab var den enda från det segrande indiska laget som var med även nu. Nu gav hon laget en bra start på första sträckan och fick därmed sitt tredje guld i asiatiska mästerskap.
Två av de andra indiska guldmedaljerna har vunnits i kabaddi, både kvinnor och män. Kabaddi är en för de oinvigda helt obegriplig lagsport med ursprung i södra Indien, där det fortfarande är något av nationalsport, liksom i Bangla Desh. Två lag med sju spelare i varje lag har var sin planhalva av spelplanen. Spelplanen är 12,5x10 meter. Man spelar i 2x20 minuter och byter sida i halvlek. Lagen turas om att springa in på motståndarlaget planhalva och attackera eller brotta ner en motståndare och sedan springa tillbaka igen. Attackerade spelare är "ute". Den försvarande laget bildar en kedja för att stoppa den attackerande spelaren att komma tillbaka till sin egna planhalva innan han hinner ta ett andetag. Om den attackerande spelaren tar ett andetag är han ute.
Indiens damer slår Thailand i finalen i kabaddi.
Guldmedajerna i kabaddi har uppmärksammats särskilt här i Pune, eftersom såväl herrlaget som damlaget har vardera en spelare från Pune, 24-åriga Nitin Ghule och 19-åriga Deepika Joseph. Medan Ghule arbetar vid järnvägen studerar Joseph på Fergusson College, som ligger bara ett stenkast från där jag bor i Pune. Vem vet jag kanske till och med har mött henne när jag druckit min espresso på Barista på Fergusson Road, där många studenter brukar sitta. Så jag tar åt mig lite av guldglansen, ni vet,” jag mötte Lassie”.
Barista Café på Fergusson College Road, Pune, där jag har Privilege Card.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar