fredag 20 april 2018

Krisen inom Svenska Akademien har gjort att ledamöterna är utom räddning

228 akademiker inom litteratur- och språkforskning skrev i måndags under uppropet ”Misstroendeförklaring mot Svenska Akademien (litteratur- och språkvetare)”, som publicerades i DN. ”Drivande krafter har valt att under mer än tjugo års tid negligera anklagelser om sexuella övergrepp. Man har uttryckligen nonchalerat vittnesbörd från de kvinnor som berättat om vad de utsatts för, och odlat en tystnadskultur som uppvisar alla tecken på nepotism, jäv och vänskapskorruption.”
i går publicerades ytterligare ett akademikerupprop mot akademien med 465 forskare, flertalet professorer och disputerade. ”Svenska Akademien befinner sig i en förödande och självförvållad kris som vi inom humanistisk, samhälls- och utbildningsvetenskaplig forskning i Sverige reagerat mycket starkt på. Vi kräver att Svenska Akademien omvandlas grundligt och efterlever väletablerade grundprinciper om öppenhet och rättssäkerhet: jävsregler ska följas vid utdelning av priser, anslag och bostäder, alla misstänkta brott ska polisanmälas och advokatutredningen offentliggöras.”
Demonstration med flera tusen knytblusar på Stortorget framför Börshuset.
I går kväll protesterade ett par tusen personer, flertalet kvinnor, på Stortorget i det s k ”knytblusuppropet” mot den förstockade Svenska Akademien. Ett tiotals skarpa tal hölls utanför Bördshuset av kvinnor till försvar för Sara Danius, däribland Katarina Wennstam, Rossana Dinamarca, Mona Sahlin och företrädare för Fi, Liberalerna och Centerpartiet, men Akademien vågade inte hålla sitt traditionella torsdagssammanträde där, utan gjorde det i stället på hemlig ort, för att slippa höra de arga kvinnornas åsikter.
Författarna Denise Rudberg och Göran Greider menar i SVT att krisen inom Svenska Akademien gjort att ledamöterna är utom räddning, och jag är böjd att hålla med.

Hoppsan! Bloggförfattaren har blivit dokumenterad av DN på Stortorget med mörka glasögon strax intill högtalaren. 
Just när jag skrivit detta kommer äntligen pressmeddelandet, vid lunchtid på fredagen, som tagit akademien så lång tid att få fram. Där framgår att Svenska Akademien äntligen har skickat advokatutredningen om Jean-Claude Arnault till rättsvårdande myndigheter. Måste det ta så lång tid att komma fram till detta beslut? Och var det inte just detta som Sara Danius ville, men inte tilläts göra för en vecka sedan?
"Utredningen har visat att oacceptabelt beteende i form av oönskad intimitet har förekommit", står det nu i pressmeddelandet. Enligt pressmeddelandet visar utredningen att beslutsprocessen för ekonomiskt stöd för Kulturplats Forum stod i strid med Akademiens jävsregler. Utredningen visar på brott mot Akademiens sekretessregler avseende arbetet med Nobelpriset i litteratur. Enligt pressmeddelandet så kommer det krävas förändringar av Akademiens organisation och arbetsformer. Svenska Akademien ska ta fram en plan för att återställa förtroendet och få ett produktivt samarbete med ett, på längre sikt, fulltaligt antal ledamöter. Svenska Akademien beklagar nu djupt att de brev i december 1996 som avslöjades av Expressen då Akademien uppmärksammades på misstänkta sexuella övergrepp av den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault då lades åt sidan vilket ledde till att inga åtgärder vidtogs. Bara för någon dag sedan sade Sture Allén att ”brevet inte framstod som viktigt”.
Tänk att det kunde ta så lång tid att krypa till korset. Svenska Akademiens anseende är nu det lägsta på 232 år. Och de ledamöter som pekat ut Sara Danius som den sämsta ständiga sekreteraren sedan 1786, har nu framstått som de sämsta ledamöterna i Akademien under samma period. Vilket sammanträffande.

onsdag 18 april 2018

Sture Allén och Horace Engdahl bör lämna Akademien

För några dagar sedan konstaterade DN:s kultrchef Björn Wiman att ”De 18 bästa har blivit de 11 sämsta”. Enligt Björn Wiman är Akademiens enda möjlighet att överleva nu att stadgarna ändras och att de nya ledamöter som väljs in inte ingår i de kvarvarandes kotterier. Wiman tror dock att det inte är sannolikt, utan snarare att Akademien går in i en mörk period av sin historia.
Idag ger SvD:s kulturchef Lisa Irenius Svenska Akademien två alternativ efter de senaste dagarnas accelererande kris. Hon konstaterar att Sture Allén och Horace Engdahl bär det tyngsta ansvaret för underlåtenheten att undersöka påståenden om sexuella övergrepp. Men de har enligt Irenius visat sig helt renons på självrannsakan och förtroendet för Akademien är nu på botten. I dag finns enligt Irenius bara två alternativ för Akademien. Det ena är att både Horace Engdahl och Sture Allén avgår:
”Utöver att Engdahl och Allén har blundat för anklagelser om sexuella övergrepp har de också motarbetat Akademien under krisen. De har eldat på den upprörda stämningen och vägrat uttrycka ens ett uns av självkritik. Om de lämnar sina stolar finns en liten möjlighet att Svenska Akademien sakta kan påbörja den mödosamma resan att återvinna förtroendet och återskapa sig själv.” ”Det andra alternativet är att hela Akademien avgår. I så fall bör några kloka personer få i uppdrag att bygga upp en ny akademi. Under tiden får Akademiens arbete, inklusive utdelningen av Nobelpriset i litteratur, pausas. Det är en drastisk lösning, men med tanke på hur låg legitimitet Akademien har i dag är den inte längre orimlig.”

Uppdatering den 18 april 2018
Kung Carl XVI Gustaf, som är Akademiens beskyddare, meddelar i ett pressmeddelande att han ändrar Svenska Akademiens stadgar:
"Jag har för avsikt att komplettera Svenska Akademiens stadgar på det sättet att det görs tydligt att det är möjligt att lämna Akademien på egen begäran. Den som under längre tid än två år inte deltagit i arbetet ska vidare anses ha lämnat Akademien, även om ledamoten inte formellt begärt sitt utträde."
Det är naturligtvis bra att man ska kunna lämna akademien. Allt annat vore absurt, även om det har tillämpats fram till idag. Det är också bra om inaktiva medlemmar utesluts.
Men man måste också kunna välja in nya medlemmar med mindre än 12 ledamöter. Annars går akademien ändå under så småningom. Eller kanske har kungen tänkt sig att själv utnämna nya medlemmar. Det vore ju i varje fall högst intressant.

tisdag 10 april 2018

De aderton - och så var de bara tretton…

För fyra dagar sedan, den 6 april, lämnade tre ledamöter, Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund, Svenska Akademiens arbete i vredesmod, tillfälligt eller för alltid är svårt att säga. De kunde ha valt att göra det diskret, men samtliga offentliggjorde inom några timmar sina beslut i media. Den tystaste och mest hemlighetsfulla av alla institutioner har på nolltid förvandlats till en fars som utspelar sig i media, timme för timme. Peter Englund, tidigare ständig sekreterare, skrev på sin blogg att den samsyn som i höstas fanns inom Akademien övergått i kraftig intern kritik mot ständiga sekreteraren Sara Danius, något han ansett vara oberättigat. Enligt Englund hade majoriteten i Akademien i sina avvägningar, ”tagit alltför stor hänsyn till enskilda, och alltför liten hänsyn till stadgarna, ja till vad som är själva idén med sammanslutningen. Beslut har fattats som jag varken tror på eller kan försvara, och jag har därför bestämt mig för att inte längre delta i Svenska Akademiens arbete.”
”Integriteten är Svenska Akademiens själva livsnerv. När ledande röster inom Akademien sätter vänskap och andra ovidkommande hänsyn före ansvaret för denna integritet – då kan jag inte längre delta i arbetet”, skrev författaren Kjell Espmark till DN. Men Espmark hänvisade till tystnadsplikten och ville inte berätta mer än så. Författaren Klas Östergren offentliggjorde sitt beslut i Svenska Dagbladet: ”Svenska Akademien har sedan lång tid haft allvarliga problem och nu försökt att lösa dem på ett vis som sätter obskyra hänsyn före dess egna stadgar och som innebär ett svek mot dess grundare och dess höge beskyddare samt inte minst uppgiften att företräda snille och smak. Därför har jag valt att inte längre delta i dess verksamhet. ’I’m leaving the table, I’m out of the game”. Sara Stridsberg har förklarat att hon snart ska ta ställning till om hon också ska lämna Akademiens arbete.
Därefter berättade akademiledamoten Anders Olsson för TT att Svenska Akademien hade röstat om uteslutning av Katarina Frostenson, gift med kulturprofilen Jean Claude Arnault, som konflikten inom Akademien handlar om. ”Akademien har bestämt sig för att med klar majoritet inte utesluta ledamoten och där har de tre haft en avvikande uppfattning”, säger han. Fler ledamöter än de tre har velat utesluta Frostenson.
”Därför röstade jag mot att utesluta Frostenson”
I lördags skrev åtta ledamöter i media och förklarade varför de inte ville utesluta Frostenson. Av advokatutredningen framgår, enligt ledamöterna, att det inte har förekommit vad som skulle kunna rubriceras som sexuella trakasserier i juridisk mening mot personer inom eller nära Akademien. Vad som har framkommit är enligt akademiledamöterna fall av plumpt och opassande beteende, vilket givetvis är illa nog. Hur allvarligt man än ser på Jean-Claude Arnaults agerande och misstänkta sexuella övergrepp så menar akademiledamöterna att det inte påverkar Katarina Frostenson och hennes plats i Akademien. Men man nämner inte med ett ord eventuella övergrepp på andra personer utanför akademien eller någonting om ekonomiskt fiffel, skattefusk eller Frostensons jäv, angående ekonomiska bidrag till sitt eget och Arnaults bolag. Enligt den advokatutredning som genomförts på uppdrag av Akademien kan Frostenson och Arnault misstänkas för att ha bedrivit verksamhet i strid mot skattelagstiftning, bokföringslag och kommunala regler för utskänkning. Utredningen rekommenderade därför polisanmälan, som en majoritet av akademiens medlemmar dock inte ville göra.
En enkel utväg ur denna situation hade naturligtvis kunnat vara att Frostenson på eget initiativ meddelat att hon inte längre ville delta i Akademiens arbete, något som hon de fakto inte gjort under det senaste halvåret. Men det har alltså inte skett.
Nu kunde man ju tro att Akademiens kris hade nått toppen, men icke. Mer skulle snart komma. I dagens debattartikel i Expressen går den förrförre ständige sekreteraren ut med våldsamma anklagelser mot den nuvarande, Sara Danisu. ”Sara Danius är den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift” enligt Horace Engdahl. Det handlar, enligt Engdahl, ”bara om några ledamöters besvikelse över att inte ha fått majoritet för sin idé att om att bestraffa en annan ledamot”, en ledamot som dessutom råkade vara jättekompis med just Horace Engdahl. Enligt Engdahl känner ”dessa förlorare … sig nu tvungna att låta allmänheten ta del av de argument som inte övertygade deras kolleger. De gör det trots att de är klart medvetna om att Akademiens regler förbjuder att man med utomstående avhandlar vad som sker på sammankomsterna. Efter att ha utbrett sig om de påstådda sekretessbrott som skulle ha begåtts av fru Frostenson, begår dessa ledamöter själva med vett och vilje ännu grövre brott mot tystnadsplikten – grövre därför att denna sorts indiskretioner skadar Akademien långt mer än ett eller annat Nobelprisbeslut som sluppit ut några dagar för tidigt.”
Danius och Engdahl
Att Horace Engdahl samtidigt i Expressen drar mer löjets skimmer över Akademiens arbete än någon annan gjort någonsin låtsas han inte om det minsta. Han anklagar sina akademikompisar om att ha släppt spärrarna samtidigt som han själv går längre än någon annan gjort någonsin förut. Han utnämner Sara Danius till den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift.
När en av avhopparna, Kjell Espmark, läser Horace Engdahls alster i Expressen, blir han rasande. ”Det är det falskaste och skändligaste jag har läst i hela mitt liv”, säger han.
”Det är bara falskt”. ”Det finns ingen heder kvar i kroppen på den mannen”.
Vid sidan om Akademiens eget farsartade beteende har frågan om eventuell ekonomisk brottslighet polisanmälts av en privatperson, när nu Akademien själv inte velat göra en sådan anmälan. Men Ekobrottsmyndigheten valde att omedelbart lägga ner ärendet utan utredning. ”Anmälan är för vag, kortfattad och innefattar inga omständigheter som gör att man anta att brott har begåtts”, säger chefsåklagare Jan Tibbling. Han har aldrig tagit del av den omfattande pressbevakningen eller advokatutredningen, som ju visade att brott kunde misstänkas. Sara Danius har bekräftat för SvD, om att det finns uppgifter om att Frostensons och Arnaults verksamhet bedrivits i strid med bland annat bokföringslag och skattelagstiftning. Om Ekobrottsmyndigheten hade frågat Sara Danius hade man ju fått uppgifter som kunde styrka att brott kan ha begåtts. Frågan är ju varför man inte ville göra detta, utan omedelbart lade ner ärendet? Men nya anmälningar tycks ha skett.
Sista ordet är inte sagt vare sig om Akademien eller eventuella brott. Fortsättning lär följa...

Uppdatering den 12 april. ...och så var de bara elva...
Ja, det tog bara två dagar, så avsattes Sara Danius som ständig sekreterare. Så valde hon att lämna arbetet i akademien med omedelbar verkan. Det var tråkigt att Sara Danius tvingades bort, första kvinnan på den posten, och som utåt sett gjort ett bra jobb. Och strax efteråt fick vi veta att även Katarina Fronstenson valde att lämna arbetet i akademien. Så var de bara elva. Sara Stridsberg har ännu inte bestämt sig. Kanske är de snart bara tio.
Det krävs tolv ledamöter för att kunna välja nya ledamöter, så nu finns det några tydliga scenarier. Ett är att Svenska Akademien långsamt försvinner i takt med att ledamöterna en efter en lämnar jordelivet. Det är den princip man hittills har hävdat ska gälla, enlihgt stadgarna. Kanske vore det också bäst.
En annan möjlighet är att t ex kungen, som är Akademiens beskyddare, avsätter samtliga ledamöter och tillsätter 18 nya ledamöter. Troligen skulle nivån i varje fall höjas avsevärt, och inte vara lika gubbig. 

fredag 30 mars 2018

Den åldrande glesbygden

För ett tag sedan skrev jag om skillnaderna mellan storstäderna och glesbygden med utgångspunkt i Po Tidholms bok ”Läget i landet” under rubriken Avfolkningens Sverige. Jag kunde konstatera att befolkningsförändringarna under de senaste decennierna ger en dyster bild av Sveriges glesare delar, framförallt skogslänen. De 65 kommuner som har minskat sin befolkning mest under de senaste 50 åren har minskat med 27 procent sedan 1970. Där har befolkningen minskat från ca 850 000 invånare till ca 620 000 invånare. I några av dessa kommunerna har befolkningen halverats. Till stor del beror denna utveckling på att befolkningen åldrats så mycket i de glesare delarna av Sverige att barnafödandet inte längre kan väga upp dödstalen. Befolkningen kommer ofrånkomligen att fortsätta minska om inte ett mirakel sker.
En som ger en liknande bild av Sverige är Charlotta Mellander, professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. På sin blogg visar hon Sveriges nuvarande geografiska åldersfördelning i ett par bilder. Den skeva åldersfördelningen har dramatiskt accentuerats sedan 2001. I allt fler kommuner utgör personer över 50 år en allt större del av befolkningen.
Andel av befolkningen som är mer än 50 år i Sveriges kommuner 2016.
I hela 21 kommuner utgör denna grupp mer än hälften av befolkningen. År 2001 hade ingen kommun i landet en så hög andel. Högst andel utgör åldersgruppen 50+ i Överkalix, Pajala, Borgholm, Övertorneå och Simrishamn. Lägst andel utgör gruppen i Sundbyberg, Huddinge och Botkyrka. Följande bild visar åldersgruppen som är över 65 år 2016?
Andel av befolkningen som är mer än 65 år i Sveriges kommuner 2016.
Även här är de röda kommunerna idag väsentligt fler än femton år tidigare. I 11 kommuner utgör idag denna grupp 30 procent eller mer. Dessa är Borgholm, Pajala, Överkalix, Simrishamn, Rättvik, Sotenäs, Vadstena, Övertorneå, Valdemarsvik, Åsele och Dorotea. De kommuner som år 2016 hade lägst andel 65+:are var Sundbyberg, Huddinge, Botkyrka, Stockholm och Sigtuna. Charlotta Mellander visar tydligt hur påtagligt Sveriges demografi förändrats på bara 15 år, på ett sätt som också ofrånkomligen kommer att innebär fortsatta dramatiska befolkningsförändringar under de kommande decennierna. Oavsett vad Po Tidholm kanske hoppas på. Läs gärna hennes inlägg här.

måndag 12 mars 2018

Att leva som man lär

På den senaste tiden har flygets påverkan på klimatet hamnat i fokus på klimatdebatten. Flera kända personer med Malena Ernman i spetsen har förklarat att de ska sluta flyga för klimatets skull. Men vad gör de som borde veta mest, klimatforskarna? Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES) vid Stockholms universitet har startat ett projekt där de anställda dokumenterar sina egna utsläpp av koldioxid. Institutionen har cirka 220 anställda, som under ett år flyger mer än 2 miljoner kilometer enligt siffror från 2016. Det motsvarar alltså 9091 km per person och år. Klimatforskarna gör fältarbeten och har mätstationer bland annat på Svalbard och i Anderna, men man deltar också i internationella konferenser och workshops på olika platser i världen. Precis som många andra yrkesgrupper gör.
Hur förhåller det sig till en genomsnittlig svensk? Enligt Jonas Åkerman, transportforskare på KTH , flyger varje svensk 4100 km per person (siffror från 2006). Det innebär att en klimatforskare i snitt flyger mer än dubbelt så mycket som genomsnittssvensken  eller ca 220 % för att vara mer exakt. 

söndag 25 februari 2018

Snart är Gasklocka 4 riven

Den var 90 meter hög och en av Stockholms högsta byggnader, Gasklocka 4 i Hjorthagen. Nu är den snart borta. Det intressanta är att den rivs nerifrån. Byggnaden vilar på 20 domkrafter och sänks nedifrån i etapper, med drygt en och en halv meter per dygn. Det är praktiskt att riva den nerifrån. När 15 meter återstår rivs klockan i stället uppifrån med hjälp av en rivningskran.
Så här såg gasklockan ut från Söder Torn den 4 december, innan rivningen påbörjats.
Gasklocka 4 den 20 januari 2018.
Gasklocka 4 den 30 januari 2018.
Gasklocka 4 den 4 februari 2018.
Gasklocka 4 den 9 februari 2018.
Gasklocka 4 den 14 februari 2018.
Gasklocka 4 den 25 februari 2018. Nu syns den knappt längre. I stället dyker Ferdinand Bobergs äldre gasklocka upp i synfältet.
Rivningen väntas nu vara klar någon gång i mars eller april. När gasklockan är borta ska ett nytt, lika högt bostadstorn med cirka 320 lägenheter byggas i stället. Byggstart ska ske 2018 och inflyttning 2021. Den skyskrapa som Oscar Properties kommer att bygga blir lika hög om än något mera smäcker, ritad av arkitektfirman Herzog & de Meuron, se här.

onsdag 21 februari 2018

Uppvärmningen i Arktis - men vad är orsaken?

Dagens Nyheter hade i söndags en intressant artikel om hur den globala uppvärmningen påverkar den sibiriska tundran. Anna-Lena Laurén och Lotta Härdelin besökte Salechard på Jamalhalvön i nordvästra Sibirien. Klimatförändringen kan där få allvarliga konsekvenser för lokalbefolkningen och djurlivet. I en krönika intill pratar Karin Bojs om den globala uppvärmningen, om att äta kött och att flyga. Hon pratar också om så kallade klimatförnekare precis som vanligt.
I april 2017 publicerade Arktiska rådet en stor rapport om klimatförändringen i Arktis. Enligt rapporten har uppvärmningen i Arktis under de senaste 50 åren varit dubbelt så snabb som i resten av världen. Enligt rapporten kommer uppvärmningen att fortsätta också om utsläppen minskar men de värsta konsekvenserna går i så fall att undvika.
Det sibiriska klimatet blir varmare och varmare. I Salechard var medeltemperaturen –7 grader under åren 1883–1912. Under de senaste trettio åren 1988–2017 har den varit –5,1 grader. När de evigt frusna vidderna tinar upp kan obehagliga överraskningar uppstå. Ett problem är att nenetserna har för många renar. Alla bestämmer själva hur många renar de vill ha, vilket innebär att renlaven blir alltmer sällsynt och att hela floran och faunan på tundran håller på att ändras. Artikeln illustreras förutom ett antal foton också med ett diagram över årsmedeltemperaturen i Salechard från 1883 till 2017, men utan någon särskild kommentar.
Årsmedeltemperaturen 1883-2017 i Salechard enligtryska venenskapsakademin. Jag har lagt in trendlinjerna 1883-1950 och 1950-2017 med grönt.
Men diagrammet är mycket intressant. Jag har lagt in trendlinjer mellan 1883 och 1950 och vidare till 2017. Det visar mycket riktigt att temperaturen har ökat rejält under den redovisade perioden på 135 år. Det intressanta är att temperaturen ökade från ca -8,5 grader 1883 till -6 grader 1950 och till -4,5 grader 1950. Temperaturen ökade alltså betydligt snabbare före 1950, då utsläppen av koldioxid var praktiskt taget försumbara, som under perioden efter 1950, då huvuddelen av koldioxidutsläppen har ägt rum. Om temperaturkurvan är representativ för Arktis är det uppenbart att koldioxidteorin inte räcker som förklaring till uppvärmningen. Den måste också ha andra orsaker.
Men detta diskuteras inte med ett ord, vare sig i DN-artikeln eller i Karin Bojs krönika. Men varför vågar man inte föra den diskussionen?